tisdag 6 juni 2023

Betraktelse över en nationaldag.


 

 ”Inget händer idag, inget hände igår om det är något som känns så vill jag ha mer”… sjöng Olle Ljungström 1983 (Reeperbahn / Älskling du är som en pistol). Samma år blev Svenska flaggans dag förvandlad till Sveriges nationaldag men först 22 år senare, 2005, blev nationaldagen en helgdag. Man snodde den röda dagen från Pingstdagen som då blev en vanlig dag. Synd.

Har aldrig varit någon flaggviftare – och kommer antagligen aldrig bli det – men har ibland ändå sneglat lite avundsjukt på Norge, Frankrike och USA och deras nationaldagsfiranden.

Hur kommer det sig att 69% av svenskarna inte går igång på nationaldagen och firar som exempelvis våra grannar Norge?
Kanske för att nationaldagen endast varit en röd dag i18 år, tydligt nedprioriterad av stat och politiker. Det tar säkert ett par generationer innan den har blivit helt implementerat i folksjälen. Och på tal om röd dag och prioriteringar så har staten istället tydligt prioriterat första maj som en viktigare dag att vara ledig på och fira. En dag när det statsbärande partiet har gått ut och demonstrerat mot sin egen politik… det är verkligen nåt att fira, tydligen!

Härom dagen läste jag att Sverige fyller 500 år som nationalstat i dag. Detta har helt gått mig förbi, men det kanske beror på att allt ståhej kring Göteborgs 402-års dag har tagit all uppmärksamhet.

Nationaldagen känns inte och jag vill inte ha mer.

måndag 3 augusti 2020

Möte med Peter Green på 1:ans spårvagn.


DETTA MÅSTE ha varit nån gång runt 79–80… tror jag gick i åttan.
Tillsammans med mina vänner spenderades en eftermiddag i stan, vi kom alla från Göteborgs södra förorter och hade ganska nyligen börjat ”åka till stan”. Då var det aldrig aktuellt att åka in till stan och fika, nej det var skivor och skidor som gällde… Kaffe blev intressant först i gymnasiet.
Att stå på Adams Sport (Stora Nygatan 33) och böja på ett par coola lagg från The Ski, PRE eller Olin Mark. Testa Vuarnetbrillor och höra Martins rövarhistorier ihop med skidfotografen Felix St. Clair Renard var grejen…
… Eller att dra mellan stans alla skivbörser; Satisfaction i Haga (med stampat jordgolv), Grammoforum på Vasagatan, Eko Avenyn och Waidele. Lyssna på skivor i telefonlurar. Man kunde stå en hel eftermiddag och lyssna. På Waidele fanns det sköna lyssningsbås.

Vi sätter alltså på spårvagnen, linje 1. Vi har gått på vid Linnéplatsen – där stannade Säröbussarna – och skulle inåt stan… Vid Vasaplatsen eller om det var på Valand kommer det på ett gäng av typen ”Ungdomar på glid”, de är kanske i 20-årsåldern. 5–6 stycken både killar och tjejer. De är påtagligt påverkade av något, pårökta eller kanske har de legat och ”boffat” i Vasaparken… Med sig har de en liten kassettbandspelare (Panasonic) med volymen ganska högt uppskruvad. Musiken känns laid-back lite flummig… en kompgitarr ligger och matar på försiktigt (P. Green); a-moll, g, f fram och tillbaka (detta visste jag förstås inte då…), på den, en tunn soloslinga (Snowy White) som till slut når ett tillbakahållet klimax.
Jag viskar till min vän P, som sitter närmast ”ungdomarna på glid”, att försöka se vad det står på kassetten som spelas.
Vi hoppar av vid Brunnsparken.
– Vad stod det på kassetten? frågar jag direkt när vi kommit av spårvagnen.
– Peter Green… ”In the Sky” eller nåt! Svarar P.
Vi tar Fredsgatan upp och går in på Waidele, ber att få lyssna på Peter Green… ”In the Sky” eller nåt.
Skivexpediten säger: – Peter Green släppte ganska nyligen en platta som heter ”In the Skies” det måste vara den… trevlig lyssning!
– Den tar vi, sa kamrat J!
– 41,50:- tack!
Jag köpte en inspelningsbar C-90-kassett och på väg hem stannade vi till hos J och jag spelade av skivan på kassett. Bandet gick sedan varmt hemma på kassettdäcket, i kassettbandspelaren med en hörsnäcka (pre Walkman), senare även i Walkman. Köpte en egen vinyl några år senare, cdn på 90-talet. Senare insåg jag att Peter Green faktiskt startade Fleetwood Mac och skrev några av gruppens första hits.
Fortfarande lyssnar jag på ”In the Skies” minst nån gång i månaden (MP3) och gärna då hela plattan… och självfallet i rätt ordning. Alltid lika fascinerande att man vet hur nästa låt börjarinnan den förra slutat…
R.I.P Peter Green.

lördag 31 december 2016

Deathlist 2016.

Lemmy Kilmister, 70 (28/12-2015)
David Bowie, 69
Glenn Frey, 67
Alan Rickman, 69
Kjell Alinge, 72
Ettore Scola, 84
Bodil Malmsten, 71
Boutros Boutros-Ghali, 93
Umberto Eco, 84
Josefin Nilsson, 46
Johan Cruijff, 68
Lars-Inge Svartenbrandt, 70
Prince, 56
Olle Ljungström, 54
Harper Lee, 89
George Martin, 90
Nancy Reagen, 95
Jan-Öjvind Swahn, 90
Zaha Hadid, 65
Merle Haggard, 79
Lasse Flinckman, 66
Carl Fredrik Reuterswärd, 81
Gordie Howe, 87
Freddie Wadling, 64
Muhammad Ali, 74
Pappa, 78
Bill Cunningham, 87
Bo Strömstedt, 87
Bud Spencer, 86
Scotty Moore, 84
Leif Nylén, 77
Alan Vega, 78
Thorbjörn Fälldin, 90
Toots Thielemans, 94
Sonia Rykiel, 86
Mats Gellerfeldt, 64
Gene Wilder, 83
Kjell-Albin Abrahamsson, 71
Shimon Peres, 93
Peter Burns, 57
Dario Fo, 90
Wille Löfqvist, 69
Leonard Cohen, 82
Åke Cato, 82
Leon Russel, 74
Mose Allison, 89
Fidel Castro, 90
A A Gill, 62
Sven Zetterberg, 64
Franca Sozzani, 66
Zsa Zsa Gabor, 99
Richard Adams, 96
Rick Parfitt, 68
George Michael, 53
Carrie Fisher, 60
Debbie Reynolds, 84