skip to main |
skip to sidebar
Syrran vann en köttprovning från Meat the World. Nu var det dax att avnjuta vinsten... Karsten och Dan från Meat the World dök upp med 8 olika köttbitar som skulle provsmakas. En blindtest, vi visste vilka köttsorter vi skulle smaka men inte i vilken ordning de serverades. Dan grillade och Karsten pratade om kött. Vi diskuterade smak, textur, konsistens och utseende. Intressant och inte helt lätt att hitta rätt. Vi snackade om vad som räkas som närproducerat... En ko från Lindome som färdats 150–200 mil (till slakt, från slakt, till centrallager, till butik...) innan jag handlar den i butiken i Lindome – räknas den som närproducerad?
M var tvungen att spotta ut den biten som senare visade sig vara häst... Var ingen favorit men den skulle säkert kunna passera som en sämre oxfilé på någon mindre nogaräknad krog! Favorit var hjorten och clubsteken... Självklart passade vi på att testa nåra sköna röda som skulle funka bra till kött... Italienaren Picàie var en favorit tillsammans med Irony (Pinot Noir från Staterna...). Texas Longhorns Shiraz kan man skippa, den var inget bra! Tack alla för en trevlig kväll... nattcykling hem!
Typ 40 år mellan bilderna...
Checkar in på Hoxton Hotel kl. 9.00 – dagrum tänker ni! Nix... En trip till Londres för att kunna lägga örat mot asfalten, känna vibbar, få lite andlig spis och hitta prylar, se företeelser... andas storstad på nått sett! Valde att bo i Shoreditch/Hoxton/Brick Lane därför att det känns som det mest intressanta området (sedan nåra år...) i London – a very vibrant area! Enda nackdelen är möjligtvis 20£s taxiresor in till City och West End. Fantastiskt område för skön shopping, mycket kafféer barer och krogar. Spaning i butiker är att alla har sin egen doft (eller andras!), doftljus eller rökelse. Även kläderna doftar – ett sätt att stärka sitt brand... När man handlat slås varorna in i bruna papper och stoppas i bruna papperskassar som är egenhändigt stämplade med butikens logotyp eller bara namnet typograferat... Enkelt, snyggt! Interiörerna är slitna (medvetet eller bara gammalt...), mycket trä, betong, stål (rostigt), mässing. Här är det spännande. Längre ned på Brick Lane, söder om Hanbury St. ligger Banglatown med fullt av restauranger med Bangladeshisk mat. (Heter det så?) Käkade en bra middag för 47£ (2 pers. en fl. vin, 2 stora öl och massor av mat). Åt en riktigt bra lunch på Franzè & Evans. I området ligger oxå några av ”världens bästa” reklambyråer/kommunikationsbyråer; Mother London och Wieden+Kennedy LDN. Tror att St. Lukes, som var het för nåra år sedan, oxå ligger i närheten. De stora varuhuset känns lite mossiga, möjligtvis Harrods matavdelning... där kan man ju förströ sig ett tag. Harvey Nichs har tappat totalt tycker jag. Var ändå tvungen att dra ned till herravd. i källaren. Kul för där sprang rakt in i Ringo Starr, typ! En lite tunn man helt i svart... med en snygg blondin vid sin sidan. Sicken Lassie! Annars är det ju alltid kul att gå på restaurang i London; bra italienskt, bra indiskt, bra asiatiskt, bra franskt och bra engelskt... En tydlig hype är alla burgerjoints som växer upp som svampar ur jorden... Vi har ju oxå fått vår beskärda del, Sverige menar jag då... Snart dyker det även upp i Götet! Om sanningen skall fram så har det väl alltid funnits krogar med snyggburgare... vissa inte så snygga! Typiskt för dessa ”nya” burgarhak är att krogarna maler sitt kött själva med den rätta mixen av styckningsdetaljer. För att få rätt smak och fetthalt. Fetthalten skall gärna vara 20%. Bröden skall oxå vara av brioche-typ alltså blanka på toppen. Standardtillbehör och fries. Detta bör serveras spartanskt utan bestick, gärna utan smörpapper runt burgaren oxå. Gärna öl i burk... MeatLiquor är ett sådant ställe, bland det mest rätta att gå till. Kö ut på gatan under luncher och kvällar. Ett annat och lite flådigare är Burger & Lobster. En del dyrare oxå... Butiker man måste besöka är förstås Dover Street Market – Rei Kawakubos ”gottekiosk” på just Dover Street. En orgie i fräna kläder, smycken, glajjor, prylar, parfym, smink, skor, accessoarer både från Commes des Garçons och andra designers som Rei gillar... Hittade ett gäng sköna, helt handgjorda pjuck (lite skeva så där...) gjorda av nån japansk skulptör/skomakare. Pris: från 2.700£ till typ 3.500£... En annan butik är Rick Owens butik på South Audley St. Fruktansvärt snygg butik... mycket betong och kläder som är mer som konstverk... en del coola t-shirts och munkjackor... Hittade en snygg tunn bombarjacka i ”Rick Owens beige” för 12 lök... Om man inte får sina varor i bruna papperspåsar – oftast om man handlat dyrt eller större prylar – så får man dem i en organisk canvaspåse a la hipster. Bowieutställningen på V&A kan varmt rekommenderas. Hans scenkläder, prylar, handskrivna texter (han har skitful handstil...), mycket film- och tv-snuttar. Konserter projjade på stora väggar. Blev så inspirerad att jag var tvungen att åka ned till Heddon Street 23 – där Ziggy Stardust-omslaget plåtades – K. West ni vet... och föreviga mig själv på platsen. (M fick smyga in på Momos uteservering för att kunna knäppa bilden.) Annars mycket doft, organic, nose to tail, skin care, hair care, fixedgear-cyklar (framförallt i Shoreditch), sustainability, coola människor, fula människor, sköna taxichaffisar som kan allt, och jag menar allt! Bland annat lärde vi oss att det inte är moms på motorcykelhjälmar och arbetskängor med stålhätta. Därför att det är saker som det är lag på att man måste ha vi vissa tillfällen. Vi drack mycket Pimm’s och flög INTE Ryan Air!
