Bajsa i koppel

Som hundägare, eller rättare sagt medberoende av hund, inträffar då och då de där små sakerna som just då när de inträffar kännas stora och viktiga. För ett tag sedan inträffade en sådan liten sak… Under min morgonpromenad med Ace – Boarder Collien som min fru och son bestämt skall bo och leva med oss – så hände det. Han bajsade i koppel! Innan dess har han bara bajsat när han sprungit lös. I naturen eller på tomten. Men nu hade det skett i kopplat tillstånd. En milstolpe liksom. När jag sedan satt i bilen på väg till jobbet ringde min världsvana vän. En lite småstolt känsla hade smugit sig in under mitt skinn och jag kände ett behov av att berätta vad som hänt.
– Vet du vad som hände idag? Ace bajsade i koppel för första gången.
Först blev det tyst i luren sedan replikerade min världsvana vän snabbt: 
– Har varit på en klubb i Holland där jag fick göra det… dyrt som fan var det!
Ridå.  (...what is that funlky smell, and that brown thing coming out of that dog's tail?)