Och dessutom billigast... Asiatbutiken som ligger på Södra Larmg., mellan Nobless och Gourmet Korven, säljer lite lunchmackor etc... Ms kompis P som jobbar i närheten tipsade om att de säljer jättegoda Vietnamesiska vårrullar. Gick förbi härom dagen och köpte med en låda. Svingott! Fyllda med kyckling räkor (ev. inte helt kosher... räkorna alltså...), nudlar och grönisar. God doppsås (som gärna kunde varit lite starkare dock...). Så gott och lixom fräscht... Pris 50 spänn... Helt klart veckans bästa lunch. Det får bli fler gånger... bara de inte tar slut. Tror inte att de gör så många per dag!
Fint folk från hufvudstaden på kortbesök... Först en öl på ett av stadens ”lite bättre ställen”, not! Biltransport till förorten för intensivt umgänge, inte så snuskigt som det låter... drinx och matlagning och mycket prat... Det händer att vi kommer in på politik... så även denna gång! Ungmoderaten en rejäl duvning av ”högerspöket”... men inga sura miner! Stående föris; små råbiffar á la Ruths Hotel (dragon, dijon, kapris...), löjromstoast och varm ”sallad” på chorizo, melon och tomat. Bubbel... förstås! Till huvudrätt serverades, den nu mer berömda, Hovås Bouillabaisse (pernod, fänkol, tomat, apelsin, chili, vitlök, lax, hälleflundra och musslor) med rouille och bröd. Som dessert; Spritshakes... (päronglass, xanté, mjölk). Som vanligt i denna konstellation blir det hög musik och spontan dans... Och alltid riktigt jävla kul! Lite svårt att gå upp tidigt nästa morgon... Tack för i går!
– Det är söndag morgon, klockan är typ kvart över åtta… Har sovit, högst 2 timmar, på en sunkig soffa som luktar rök, fylla och fest längst in på Ewing Club. Har precis smugit ned för trappan, via bakdörren, ned till Bazar Alliance för att sno frukost… Frukt och Fanta… Det är 1982, solen skiner redan. I solens strålar, som tränger in genom fönstret, ser jag dammet som yr i den mörka lokalen. Det har varit razzia under natten, 2 gånger var polisen här. Turligt nog upptäcktes inte de ”spajkade” cola-flaskorna… 25 cl Coca-Cola-flaskor som töms på en skvätt och fylls på med 5–7 cl hb. In i kapsyleringsmaskinen – som ny! Fast med lite vuxnare smak… Stereo (han kallades faktiskt så, kommer inte ihåg hans riktiga namn...) går fram till ljudanläggningen, som hänger i vajrar ifrån taket, och sätter på Ride like the Wind med Cristopher Cross… Hasse är där, Stefan, Patrik, Bda, M, jag och några till… Känsla i detta ögonblick är total… Vi är starka, vi kommer aldrig att dö! I’m on the run, No time for sleep, I’ve got to ride, Ride like the wind, To be free again…
... i Hunter S. Thompsons liv, allt enligt E. Jean Carrols biografi, HUNTER: The Strange and Savage Life of Hunter S. Thompson. (R.I.P. Hunter... men nånstans kan man förstå att han valde pickadollen till slut...) (Tack för tipset Patrik!)
3:00 p.m. rise3:05 Chivas Regal with the morning papers, Dunhills3:45 cocaine3:50 another glass of Chivas, Dunhill4:05 first cup of coffee, Dunhill4:15 cocaine4:16 orange juice, Dunhill4:30 cocaine4:54 cocaine5:05 cocaine5:11 coffee, Dunhills5:30 more ice in the Chivas5:45 cocaine, etc., etc.6:00 grass to take the edge off the day7:05 Woody Creek Tavern for lunch-Heineken, two
margaritas, coleslaw, a taco salad, a double order of fried onion
rings, carrot cake, ice cream, a bean fritter, Dunhills, another
Heineken, cocaine, and for the ride home, a snow cone (a glass of
shredded ice over which is poured three or four jiggers of Chivas)9:00 starts snorting cocaine seriously10:00 drops acid11:00 Chartreuse, cocaine, grass11:30 cocaine, etc, etc.12:00 midnight, Hunter S. Thompson is ready to write12:05-6:00 a.m. Chartreuse, cocaine, grass, Chivas,
coffee, Heineken, clove cigarettes, grapefruit, Dunhills, orange juice,
gin, continuous pornographic movies.6:00 the hot tub-champagne, Dove Bars, fettuccine Alfredo8:00 Halcyon8:20 sleep
Något av det enklaste man kan göra är löksoppa. Om man gratinerar den så blir det lite roligare och matigare. Jag utgår ifrån hur Pappa brukade göra gratinerad löksoppa på 70-talet – han i sin tur utgick i från Carl Butlers recept. Halvera och skala rejält med gul-lök. Fräs på medelhög värme ihop med lite hackad vitlök tills det får lite färg. Pudra över lite vetemjöl och rör runt... Svartpeppar, timjan och oregano. Häll på vitt vin och buljong. Snåla inte med vinet... Låt sjuda i 30–45 min. Smaka av med salt och peppar. Häll över soppan i portionsskålar – detta är väl enda gången det känns vettigt att använda de där vita Pillivuyt-skålarna med små horn på... Riv, gärna dagsgammalt, surdegsbröd och lägg på (vissa tycker att man skall trycka ned en större brödskiva men jag gillar bättre om det är mindre brödbitar...), strö sedan över riven gruyère, dra nåt varv med pepparkvarnen. Gratinera i ugn tills osten smält och blivit lite bränd på sina ställen. Servera. (Caution hot filling! som det står på McDs äpplepaj)
Full fart på byggnationen av en tredje hotellkropp på Gothia. Upper House skall det tydligen heta... Om det bara är den tredje delen eller hela hotellet som skall heta så vet jag inte... Hoppas att de bygger en Open Air Bar på taket... För mig är det ofattbart att detta inte gjorts på de två tidigare byggnaderna! (...Och allt är som vanligt hos dom ensamma!)
Vi käkar brunch på Joe Farellis – halv-ok ”bakisställe” på Avenyyyn. Ett ställe som jag aldrig skulle gå och käka kvällstid men ok som helglunchhak. Maten blir aldrig riktigt bra... Men ej heller jättekasst... Jag, och M, väljer en Philly Cheese and Steak Sandwich... en rätt som inte känns riktigt färdigtänkt. Bitar av biff i en mörk stark sås tillsammans med fräst paprika lagd i ett ”korvbrödsliknande” bröd med lite smält ost på. Till detta serverades criss-cross-potatis... Inte äckligt men lite underligt lixom... Ett glas rött piggade dock upp. Är man på Joe Farellis – med sitt lite daterade ”Stylt-storytelling-koncept” – så måste man alltid besöka herrtoaletten, med skönt ljudspår från ”maffia-filmer i högtalarna”. Vet inte om det är från fler filmer eller bara från Donnie Brasco? Men dialogen i DB är ju helt suverän... Pissoaren erbjuder oxå bilden på Mussolini i lagom pisshöjd. Här kan man försöka att träffa hans mun, näsa eller ögon t.ex. Jag valde näsan. Mussolinipissoaren är omtalad, då man vid något större idrottssammanhang i Göteborg fegade ur och valde att täcka över eller ta bort bilden på Benito för att inte någon ”hög representant” från Italien som råkade vingla in på herrarnas skulle känna sig kränkt när han såg hur vi behandlade deras fina gamla fascist i Sverige...
Mina vänner på Österlen, som bl.a. driver Lulas Espressobar och Reverb Förlag, har startat dryckestillverkning – Glaesbolaget. Saknaden av riktigt goda drycker utan alkohol, coola nog att kunna drickas i en bar blev för stor... Med inspiration från USA tog man fram 4 smaker... 4 damer: Gloria (ingefära), Lorraine (citron), Mildred (mynta), och Virginia (ros). Snyggt förpackade i 25 cl glasflaska med skruvkork och skönt 40-talsdoftande etikett... Goda som de är eller ihop med någon lämplig sprit! Inget socker borgar för en vuxen smak. Gå in på deras sajt för att se var du kan köpa dem!
På söndagar vill M gärna käka husmanskost – helst svensk. Igår blev det husman men på italienskt manér... Ossobuco Milanese. Ossobuco betyder ungefär; ben med hål... Kalvlägg som långkokas ihop med hackade grönsaker vin och tomat... Blir riktigt bra... M gör ett potatismos med citron och parmesan. Gremolata på toppen... M tar gärna benen som är fulla av märg – gott fett och C vill ha de mest ”köttliknande bitarna”. Han har ännu ej drabbats av fäblessen för långkokt kött – tycker mest att det är slemmigt och trådigt... Han lär sig tids nog. Själv tycker jag att grönsakshacket (såsen om man vill...) är det som är godast. Perfekt fördelning alltså; en tar benen, en tar köttet – det som inte kokat sönder alltså och en tar grönsakerna. Demokrati! Kör re-run på The Wire, inne på slutet säsong 2 nu. Svinbra fortfarande!
Findus gör en mega-”förlåt mig-kampanj” med film, helsidor, resor med rundvandring i fabrikerna (dessa är förövrigt redan fulltecknade...) – allt för att visa hur noga de är i produktionen. Total transparens... Känns seriöst och väcker sympati. Inte en enda gång nämns eller skrivs ordet hästkött! Snyggt!
Min f.d. kollega Mark Isitt skrev en skön artikel om Avenyn i gårdagens GP. Denna ”bôsgata” som tappat nästan allt... Är själv nästan aldrig på Avenyn, de enda tillfällena är när jag besöker min bank, tar en frukost på Jungans eller går till Park Baren (Café Aveny?). Annat var det förr när man började att hänga i stan – tidigt 80-tal typ... Då var det ju bara Avenyn som gällde! Känns lite töntigt med ”personas” som arkitektbyrån tagit fram för att beskriva de olika framtidsvisionerna... (Dandy, Fenix & Robyn... vaa! Vilka ”personas” skulle man hellre ha sett?) Känns så typiskt Göteborg att tänka ”småskaligt”, att inte göra en Internationell tävling – precis som med Gothia Cup, världens största lag-tävling? där man kan tänka sig att ha Triple N Touch på invigningen men ingen ens tänker Madonna... Avenyn idag saknar finess, bara de stora ointressanta affärkedjorna finns där, i stort sett inget av intresse. Wallenstams vision är väl bara att de skall tjäna så mycket pengar som möjligt... Ingen själ bara jävligt lagom. De där känslan som kan infinna sig när man promenerar i en svensk småstad, Katrineholm t.ex., den infinner sig när man går på Avenyn tycker jag. På vissa delar av Kungsgatan oxå... I artikeln skriver Mark att kommunen hävdar att Whites förslag var ”ekonomiskt mest fördelaktiga med hänsyn till kvalitet”. Klassiskt upphandlingsmaér alltså; vi tar det billigaste! Inte det bästa eller det som gagnar medborgarna bäst så de kan trivas och utvecklas... Nää! det billigaste sa jag! Vi är väl värda mer än det billigaste! Om Göteborg skall utvecklas till en stad med internationell prägel så är det inte det billigaste som gäller gubbar! (Har lånat J.Walderstens fina illustration från GP, hoppas det är ok!) (Inget är som du, åhh Göteborg...)
Marulk stekt i ankfett med holladaise, lättfrästa legymer och potatis. Enkelt och gott... En Pinot Noir funkade bra till!(passar bra med lite Thelonius Monk här!)
Blev först lite glad när jag hämtade lördagens GP i brevlådan – skönt befriande när politiker och makthavare faktiskt kan erkänna att de gjort fel... Här handlade det om den aktuella ”Spårvagnsaffären”. Men när jag tog bort ”peel-off-annonsen” så insåg jag att så var det inte alls... ”Vi ångrar oss inte”, vi har inte gjort fel... bla, bla blaa... Allt är som vanligt med andra ord! Kommer ihåg ett skönt inslag i VästNytt för flera år sedan, man hade precis lagt om spåren vid Brunnsparken och upptäckt att i svängen; Norra Hamngatan/Östra Hamngatan så kunde spårvagnarna inte mötas... någon hade räknat fel... När ansvarig får frågan om hur detta kunde hända så tittar han in i kameran och säger ”Det är inte meningen att spårvagnarna skall kunna mötas i kurvan...” Man tappar nästan fattningen när man hör ett sådant uttalande. Tänker på ett citat av Roy Andersson”De som styr och ställer är jävligt obildade i förhållande till sin position”...
En ny ”stjärna” på Göteborgs restauranghimmel... Super Rullband el. Super Rull Band vilket som passar lixom! Stora, långa och dubbla rullband med asiatiskt-crossfood typ. Kalla rätter, förrätter och desserter på rullband. Varmrätter beställs på en liten lapp som lämnas till personalen. Ris div. såser och miso tas från buffé... Helt ok faktiskt! 4 tallrikar: 65 spänn. Bra pris i dessa dyrlunchtider. Kollega A åt 5 tallrikar och blev rejält mätt (80:-). Förutom fult namn och en riktigt anskrämlig logga/skylt så var det helt ok... Kommer att gå dit igen... Alltid lite barnsligt roligt att plocka smårätter från ett rullande band. Konstigt men sant...
Vernissage på Park med C+E. Bubbel och bilder... Medelklasskonst typ! Vi drog vidare till Bon. Vi väntar på bord och hinner få i oss 2 vinare... Äter Lammlägg och Brüleé... God mat, mycket vin och sköna snack med goda vänner... Hemma innan midnatt...
En helt ny upplevelse... Åt lunch med mamma på Bee Bar och blev serverad något de kallade för ”Köpenhamnare”... alltså en kryddad färsbiff. Har aldrig hört talas om Köpenhamnare i matsammanhang tidigare, inte Google heller. Inget jättemärkvärdigt kanske... Parisare eller Parisarsmörgås känner man ju till... var väl nån blandning av Biff Lindström och Parisersmörgås tror jag. Helt ok! Lite liten portion med tanke på priset kanske... men det ingår ju en rejäl sallads buffé. 104 spänn – mamma bjöd! Annars är väl Köpenhamnare något som alla ni golfare där ute känner till...
Varierad kost denna vecka... Skomakarlåda och Kikärtsbiffar (falafel), dessutom utegrillad kyckling (på weberburk), cous-coussallad och Lab Mo. Intresseklubben kanske gör en anteckning! Men det var gott iaf...
