Tillbaka efter 20 år. Geilo är i dag en ganska trött skidort – faktiskt tröttare än för 20 år sedan. Synd, för skidåkningen är riktigt bra... Snåle-norrmännens gnidighet syns ibland när man måsta staka eller ta av sig skidorna och gå för att komma från liften till dit backen börjar – en liten knapplift eller ett rullband hade varit på sin plats... Mat är ju inte norrmännens främsta sida (heller!), det är ju inga direkt kulinariska överraskningar som serveras i skidbackarnas restauranger. Enligt nåt kommunbeslut så får de inte servera öl i backen innan 15.00 – tjena... 90% av de som jobbar på restauranger och hotell är svenskar, de övriga 10% är engelsmän. Underligt... vill inte norrmännen jobba där själva eller finns det inte tillräckligt med arbetskraft? Det känns alltid lite påvert i Norge, Björn Rosengrens uttalande om att ”Norge är sista Sovjetstaten” känns fortfarande aktuellt... (F.ö. antagligen det enda vettiga han sagt...) Förvånansvärt mycket danskar på plats, valutan antagligen? För svenskar är prisnivån hög, redan i ren sifferjämförelse så är det dyrare i Norge plussar man sedan på valutaskillnaden så blir det 25% ytterliggare... Blunda och skriv på bara... Men som sagt skidåkningen är jättebra och i baren på Dr Holms Hotel sitter man bra med en Irish Coffé efter en dags skidåkning... Be att de skvätter i lite extra whisky bara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar