O’Larssons

C fyller år och vill, som vanligt, gå till O’Learys. M och jag har i veckor försökt att lobba för nåt annat ställe, men icke... Måste ju säga att Jonas lyckats fantastiskt med sitt koncept, 53 restauranger i Sverige (varav 20 i Sthlm) och även restauranger i; Norge, Finland, Danmark, Spanien och Singapore. Det trodde man inte hösten -88 när man satt på Ws axlar, drack Tequila och starköl... med Guns ’n’ Roses på högsta volym. Total oordning rådde då på Basargatan, fantastiska men något blurriga minnen! Det är lite med O’Learys som med Bob Dylan. Bob Dylan före och efter motorcykelolyckan, O’Learys före och efter branden... Waje lagade maten då... Maten idag känns sådär, lite som Hard Rock... varken eller, inte gott och inte äckligt! Hade bestämt innan att inte beställa burgare... Men det blev så ändå (inget annat lockade): Woddy’s Cajun Chicken Burger – Blackened chicken med pepperonikorv och cajundressing. En ganska smaklös upplevelse... kycklingen var inte blackened, istället för pepperoni så var det en skiva kalkonbröst eller liknande på burgaren. Pompe är pompe... men coleslawn var riktigt god – krämig och med sting. Det kommer in ett sällskap på typ 15 pers. som slår sig ned vid borden i jämte vårt. Servitören vill inte ta olika noter utan menar att sällskapet få lösa det sins i mellan själva – inte helt serviceminded eller? (Denna låten gick varm på O’Learys senhösten 88 och våren 89...)