”Ohhh, we’re telling the truth.”

Satt och zappade lite i går kväll. Plötsligt landade jag in i en av mina favoritfilmer, Lawrence Kasdans, The Big Chill (1983). Glömmer alltid av den svenska titeln, Människor emellen, vilket gör att jag inte reagerar när jag läser tv-tablån. En riktigt bra film som jag sett hur många gånger som helst. Ett gäng gamla collegevänner, 30+, återsamlas efter 15 år för att närvara vid deras vän Alex begravning. Alex har tagit sitt liv. Vännerna beslutar sig för att stanna kvar över helgen i Sarah och Harolds hem... läge för att rota i det gamla och – varför blev det som det blev etc... En skön uppsättning skådisar: Tom Berenger, Glenn Close, Jeff Goldblum, William Hurt, Kevin Kline, Mary Kay Place, Meg Tilly, JoBeth Williams och Kevin Costner. Fast Costner som spela Alex syns bara som lik och man ser aldrig hans ansikte... alla återblickar med Alex är bortklippta. I sin första ”storfilm” blev han bortklippt... jobbigt för Kevin. The Big Chill sägs vara ”väldigt” inspirerad av John Sayles Return of the Secaucus Seven (1979). Kasdan hävdar dock att han inte hade sett den filmen innan... En annan bra ”efterföjare” är Kenneth Branaghs Peter’s Friends (1992). Tv-serien Thirtysomething (1987–1991) kan väl oxå sägas vara en typ av efterföljare, oxå den väldigt bra... Filmen har ett riktigt bra soundtrack... (har tillsammans med kamrat T har haft många långa snack om denna film...)