Trött tröttare tröttast...

Frank Beard och hans polare, skäggbröderna, spelade i stan igår... Hade inte jättehöga förväntningar, typ kul att se dem igen... Så läste jag recensionen från konserten i København, snudd på full pott... wow! kan bli nått? Men – för det finns ju alltid ett men – det var ett gäng rejält trötta gubbs (alla 3 är födda 1949 förresten...). Ett gäng gamla gubbhästar som skall bli hamburgare... Det första som slog mig var den låga volymen... när jag går på konsert vill jag att det skall kännas. (Decibelmätar-appen visade strax under 100 hela kvällen) Kändes lite som att vara på ett halvdåligt bakis-rep med gubbsen. Ingen inspiration, det går på rutin lixom fast det funkar inte... – ”We’re just making this shit up” säger Billy Gibbons efter typ halva konserten. Aahaa! Kändes lite som en retrospektiv med bildspelet och filmerna på backdroppen... Starkölsbaren stängde 21.10 – lyckat, när skall Sverige lära sig? Dusty Hill känns som en skugga av sitt forna jag – med all rätt kanske... Cancerbehandling mm. Inte ens Sharp Dressed Man, Legs och Gimme All Your Loving på raken gör att det lyfter... Extranummer La Grange och Tush slarvas helt bort... Finns ingen vilja, de verkar inte tycka att det är kul. Ok gubbs läge att pensionera sig, flytta till Florida och tjacka bowlingskjorta! Går ut i regnet, på med Fandango (1975) i lurarna... Ja det var bättre förr tänker jag lite bittert... (Drive that old Chrysler to Mexico Boy!)