Miles ahead.

Birth of the cool!

Trailer Trash Tracys

You Wish You Were Red

Första hjälpen

”... keep on keeping on!” Så j-la bra, huden riktigt krusar sig.

P.P.P.

via @PeterBirro

Intelligence will never have much value
in the collective judgment of this public's opinion.
Not even the blood of concentration camps
could draw from a million of our nation's souls
a clear judgment of pure indignation.
Each idea is unreal, every passion unreal,
in a people who lost their unity centuries ago
and use their gentle wisdom
only to survive, and not to gain freedom.
To show my face -my leanness-
to raise a single, childlike voice,
makes sense no longer. Cowardice accustoms us
to seeing others die atrociously,
locked in the strangest indifference.
So I die, and this too causes me pain.

Frye

Niña eta Chico

Niña Coyote eta Chico Tornado - Lainoa from niña coyote chico tornado on Vimeo.
Nytt från Niña Coyote och Chico Tornada – så fränt att det gör ont...

Prince – Screw Driver

Ny låt med Prinsen – skönt sväng och riktigt frän video...  (W.O.W. 2011 – sicken konsert!)

Bowie – typ 40 år sedan...

The Frantic Four

Alltså Status Quos originaluppsättning förutom Rick Parfitt och Francis Rossi, basisten Alan Lancaster och trummisen John Coghlan kommer att återförenas för 5 st spelningar i England i mars 2013. Fränt! Antar att biljetterna är slut redan... Såg dem själv första gången för snart 37 år sedan på Scandinavium... Vi hade biljetter till parkett – jag och min 2 år äldre kusin, på den tiden stod det stolar uppradade på hela parkettområdet. Det tyckte inte parkettpubliken om (läs: burdus alkoholpåverkad motorburen ungdom i jeansuniform...) som helt sonika kastade alla stolar i en enda stor hög så det blev utrymme att dansa... fick en stol kastad i ryggen som rev upp ett stort hål i min svarta täckjacka. Stor upplevelse att som 11-åring gå själv på denna typ av aktivitet... Hade nog inte skickat iväg min 11-åring på konsert själv idag... fast kanske på Status ändå... Såg dem igen 1988 på Scandinavium... på Rick Parfitts 40-årsdag! Lyckades då ta mig in i logen och hälsa på dem senare stod jag och halsade whisky ihop med Rick ute vid deras turnébuss just för att fira Ricks födelsedag minns att vi sjöng ”... He is a jolly good fellow!” Såg dem ihop med min kusin nån gång på slutet av 90-talet som nån form av revival...  (Get down deeper and down...)

The Trip on Bike

LONG LIVE THE KINGS - Short film documentary - from SAGS on Vimeo.


Min, alltid lika trendkänsliga, vän Lee Kander skickade länken till denna sköna film – Long Live The Kings. En skön roadtrip om 3 franska ”bikers” som ibland lämnar sina familjer och jobb och letar sig ut på vidderna med sina bågar... Samtidigt är det en fantastisk reklamfilmen för jeansmärket Edwin!  (Freedom's just another word for nothing left to loose, Nothing, I mean nothing honey if it ain't free, no no...)

Ride

I am fuckin’ crazy, but I am free! Lana Del Rey. (så bra va!)

Chelsea boot

Varvatos fräna Parisian Chelsea boot i italiensk kalvskin. Individuellt bearbetade för att få en ”one-of-a-kind-look”. Ljusgråa, ser nästa hemmamålade ut. Borde passa till allt! $798 bara!

South by South

Kokar ribs och högrev, glazar och grillar... bönsallad, pepparsås och potato skins. En Mint Julep i handen och Winchestern Model 12 pumphagel i knät...  (Well, I hope Neil Young will remember, A Southern man don't need him around anyhow...)

Kim

Den årliga julfesten med frisörerna... I år stod M & J för arrangemanget. Allt skall vara hemligt... Ingen vet var och hur i förväg... Platsen var – på salongen! Med inhyrd kock och servitris... Kocken Björn lyckades med konststycket att svänga ihop en 4-rätters plus kaffe och avec på endast en kokplatta! ...till 12 pers... Helt otroligt... Att måltiden sedan serverades i omvänd ordning gav en extra twist... Först espresso, grappa och hemgjord tryffel följt utav en klassisk brûlé. Ostbricka. Sedan huvudrätt; skinnstekt Vänergös med potatisstomp bouillabaisse-sås sidfläsk lite snäckor och grönt. Och till sist då... en förrätt med halstrad PGM och olika betor. Julklappslekaen, spontandans, mycket rött och vips är klockan tre och det är dax att dra! Tack för en rolig kväll!

Jodhpurs

Egentligen är Jodhpurs; tajta ridbrallor som går ned till ankeln. Till dessa använder man korta ridstövlar /-kängor s.k. Jodhpurboots eller Paddockboots... Nån gång på 20-talet kom Coco Chanel på att det var fränt att använda denna typ av ridkängor till vardags och fest... Modellen ovan är designad av Paul Van Haagen och heter Calfskin Belted Low Boots. Kan beställas ifrån Luisaviaroma... (Yeah Fairies wear boots and you gotta believe me...)

Dirty Boots

Vinterns fränaste pjucks kommer från John Varvatos – italienskt getskinn och kanvas... Bowery Saftey Pin Boot heter de... (I belong to the blank generation...)

G N’ Fuckin’ R

Gamla pistolpojkar talar ut i böcker... om tiden i G N’R. Antagligen om Axl. Slash har ju redan skrivit sin version, se tidigare inlägg. Steven ”megapundaren” Adler kom för nått år sedan med sin... (se tragiskt klipp från Celebrity Rehab). Nu är det dax för Duff McKagans version om vad som egentligen hände... var/är Axl bara ett stort svin med en snedvriden självbild eller är det så att det faktiskt var han som sparkade på sina pundarkompisar i bandet och fick dem att göra stordåd? Därom tvistar de lärde... Skall nog tjacka ner mig på Duffs bok – It’s So Easy and Other Lies – men hoppar Adlers tror jag. Läge för Izzy Stradlin att fatta pennan? (I'm on the nightrain, Ready to crash and burn...)

O’Larssons

C fyller år och vill, som vanligt, gå till O’Learys. M och jag har i veckor försökt att lobba för nåt annat ställe, men icke... Måste ju säga att Jonas lyckats fantastiskt med sitt koncept, 53 restauranger i Sverige (varav 20 i Sthlm) och även restauranger i; Norge, Finland, Danmark, Spanien och Singapore. Det trodde man inte hösten -88 när man satt på Ws axlar, drack Tequila och starköl... med Guns ’n’ Roses på högsta volym. Total oordning rådde då på Basargatan, fantastiska men något blurriga minnen! Det är lite med O’Learys som med Bob Dylan. Bob Dylan före och efter motorcykelolyckan, O’Learys före och efter branden... Waje lagade maten då... Maten idag känns sådär, lite som Hard Rock... varken eller, inte gott och inte äckligt! Hade bestämt innan att inte beställa burgare... Men det blev så ändå (inget annat lockade): Woddy’s Cajun Chicken Burger – Blackened chicken med pepperonikorv och cajundressing. En ganska smaklös upplevelse... kycklingen var inte blackened, istället för pepperoni så var det en skiva kalkonbröst eller liknande på burgaren. Pompe är pompe... men coleslawn var riktigt god – krämig och med sting. Det kommer in ett sällskap på typ 15 pers. som slår sig ned vid borden i jämte vårt. Servitören vill inte ta olika noter utan menar att sällskapet få lösa det sins i mellan själva – inte helt serviceminded eller? (Denna låten gick varm på O’Learys senhösten 88 och våren 89...)

Prince

M ville gärna gå på Way Out West, jag kände; sådär för det! Men när det blev känt att Prince skulle komma så ökade intresset... Vi promenerar upp, byter biljett möt armband och glider in på området. Börjar lite soft med Robin (not a big fan...) men går till baren istället. Springer på en massa vänner och bekanta, kul! Dax för Thåström, som jag faktiskt hade lite förväntningar på... men det blir lixom aldrig något drag... Lite för softa låtar typ! Går till vinbaren igen och bunkrar upp en sexpack rött... och väntar. Strax efter utsatt tid drar Prince igång! Och det är bara så jävla bra... Han radar upp örhänge efter örhänga – alla låtar som man vill höra! Saknade bara Alphabet Street, eller så kanske jag missade den. Wild Cherrrys Play That Funky Music dyker oxå upp! Vi dansar och sjunger med... Helt enkelt en fantastisk konsert... Såg Prince nån gång på 80-talet på Scandinavium men det svängde inte ens i närheten av detta... då skulle man ha på sig ”...peach and black” kommer jag ihåg. Det stod på biljetten och i annonserna. I dag var vi nakna... En del sköna solon blev det – Prince är ju en svinhård gitarrist oxå, hans gamla Tele rockar... Fick ganska lätt tag på en taxi när vi kom ut till Linnéplatsen – från nåt obskyrt taxibolag. Kostade väl 150 spänn mer än vanligt men vi kunde docka in en av våra I-phones och dra på Prince på högsta volym... hela vägen ut till förorten... oooh what a night! Avslutade med lite svartuffe (korvgrillning) och rött...
(Cat we want you to rap...)