Möte med Peter Green på 1:ans spårvagn.

DETTA MÅSTE ha varit nån gång runt 79–80… tror jag gick i åttan.
Tillsammans med mina vänner spenderades en eftermiddag i stan, vi kom alla från Göteborgs södra förorter och hade ganska nyligen börjat ”åka till stan”. Då var det aldrig aktuellt att åka in till stan och fika, nej det var skivor och skidor som gällde… Kaffe blev intressant först i gymnasiet.
Att stå på Adams Sport (Stora Nygatan 33) och böja på ett par coola lagg från The Ski, PRE eller Olin Mark. Testa Vuarnetbrillor och höra Martins rövarhistorier ihop med skidfotografen Felix St. Clair Renard var grejen…
… Eller att dra mellan stans alla skivbörser; Satisfaction i Haga (med stampat jordgolv), Grammoforum på Vasagatan, Eko Avenyn och Waidele. Lyssna på skivor i telefonlurar. Man kunde stå en hel eftermiddag och lyssna. På Waidele fanns det sköna lyssningsbås.

Vi sätter alltså på spårvagnen, linje 1. Vi har gått på vid Linnéplatsen – där stannade Säröbussarna – och skulle inåt stan… Vid Vasaplatsen eller om det var på Valand kommer det på ett gäng av typen ”Ungdomar på glid”, de är kanske i 20-årsåldern. 5–6 stycken både killar och tjejer. De är påtagligt påverkade av något, pårökta eller kanske har de legat och ”boffat” i Vasaparken… Med sig har de en liten kassettbandspelare (Panasonic) med volymen ganska högt uppskruvad. Musiken känns laid-back lite flummig… en kompgitarr ligger och matar på försiktigt (P. Green); a-moll, g, f fram och tillbaka (detta visste jag förstås inte då…), på den, en tunn soloslinga (Snowy White) som till slut når ett tillbakahållet klimax.
Jag viskar till min vän P, som sitter närmast ”ungdomarna på glid”, att försöka se vad det står på kassetten som spelas.
Vi hoppar av vid Brunnsparken.
– Vad stod det på kassetten? frågar jag direkt när vi kommit av spårvagnen.
– Peter Green… ”In the Sky” eller nåt! Svarar P.
Vi tar Fredsgatan upp och går in på Waidele, ber att få lyssna på Peter Green… ”In the Sky” eller nåt.
Skivexpediten säger: – Peter Green släppte ganska nyligen en platta som heter ”In the Skies” det måste vara den… trevlig lyssning!
– Den tar vi, sa kamrat J!
– 41,50:- tack!
Jag köpte en inspelningsbar C-90-kassett och på väg hem stannade vi till hos J och jag spelade av skivan på kassett. Bandet gick sedan varmt hemma på kassettdäcket, i kassettbandspelaren med en hörsnäcka (pre Walkman), senare även i Walkman. Köpte en egen vinyl några år senare, cdn på 90-talet. Senare insåg jag att Peter Green faktiskt startade Fleetwood Mac och skrev några av gruppens första hits.
Fortfarande lyssnar jag på ”In the Skies” minst nån gång i månaden (MP3) och gärna då hela plattan… och självfallet i rätt ordning. Alltid lika fascinerande att man vet hur nästa låt börjarinnan den förra slutat…
R.I.P Peter Green.

Little Girl Blue.

Janis the Movie.

Miles ahead.

Birth of the cool!

On the Road.

Jack Kerouac reading on The Steve Allen Show from DERTV on Vimeo.
I think of Dean Moriarty, I think of DEAN MORIARTY...

Tom.

Happy B-day Tompa!

Honey

Riding through the desert on a horse with no name

Shamrock Social Club

A Tribute to P.S.H.

undefined @NOWNESS.

Exile in Nellcôte

I april 1971 hyrde Keith Richards Villa Nellcôte i Villefranche-sur-Mer utanför Nice i Frankrike. Han och Mick Jagger hade ”flytt” England eftersom de inte hade samma uppfattning som the Taxman hur mycket skatt de skulle betala... I början av sommaren samma år började de spela in vad som skulle bli Exile On Main Street i källare på Villa Nellcôtte med hjälp av the Rolling Stones Mobile studio. Lär ha varit rätt stökigt, Richards heroinmissbruk hade tagit fart och där fanns alltid hang-arounds och gäster bl.a. William S. Burroughs, Terry Southern och Gram Parsons. Den senare tvingades att lämna slotten när Mick tyckte att Parsons och Richards umgicks, spelade och pundade lite för mycket ihop. Många sköna bilder finns från ”livet på slottet”. Nånstans det ultimata långfingret mot överklassen när arbetargrabbarna i Stones svinar och spelar musik i ett vackert slott på Rivieran. Fina bilder av Dominique Tarlé
   Tidigare hade slottet bl.a. fungerat som Gestapo-högkvarter under början av 40-talet. Idag ägs det av en ryss som köpte det för 100 miljoner € 2005.

JSBX

The Jon Spencer Blues Explosion / She's On It - Jack The Ripper from Patrick McCarthy Aka Patsy Crime on Vimeo.

rep. 2

Fulltaligt band, trumma, bas, gitarr, gitarr, sång... Satte nästan 5 låtar. Kör nästa torsdag igen... (Shit, det här går ju bra juu! )

Valley Eyewear

Handgjorda glajjer...

Uppercut Deluxe

Reignwolf

En ny bekantskap som kan bli långvarig! Så jävla bra asså... (Bråvalla 26/6, kolla sajten)

Indiansommar

Japanska märket Visvim har några fräna indianpjuck i sin SS14-kollektion. Handgjorda i antilopläder (låter inte helt kosher kanske...). Kostar typ  $ 920...

Old Kerry McGee från Hisingen

Bajsa i koppel

Som hundägare, eller rättare sagt medberoende av hund, inträffar då och då de där små sakerna som just då när de inträffar kännas stora och viktiga. För ett tag sedan inträffade en sådan liten sak… Under min morgonpromenad med Ace – Boarder Collien som min fru och son bestämt skall bo och leva med oss – så hände det. Han bajsade i koppel! Innan dess har han bara bajsat när han sprungit lös. I naturen eller på tomten. Men nu hade det skett i kopplat tillstånd. En milstolpe liksom. När jag sedan satt i bilen på väg till jobbet ringde min världsvana vän. En lite småstolt känsla hade smugit sig in under mitt skinn och jag kände ett behov av att berätta vad som hänt.
– Vet du vad som hände idag? Ace bajsade i koppel för första gången.
Först blev det tyst i luren sedan replikerade min världsvana vän snabbt: 
– Har varit på en klubb i Holland där jag fick göra det… dyrt som fan var det!
Ridå.  (...what is that funlky smell, and that brown thing coming out of that dog's tail?)

Nästa veckas citat!

Idag visas säsongens sista avsnitt av True Detective – kanske den bästa tv-serien ever! Enligt vissa källor på nätet så kommer inte Matthew McConaughey finnas med i säsong 2?

Tittar på...

True Detective. Fantastiskt bra serie. Grymt välspelad och riktigt bra manus... Dialogen är suverän... mycket ord som sägs och de sägs på ett skön sätt. Skall se 4.e avsnittet ikväll – det med den omtalade ”6-min. escape-scenen” gjord i en enda tagning. Andra kända scener finns i bl.a.; Spelaren, Godfellas, The Shining och En djävulsk fälla... T-Bone Burnett har valt musiken – bra soundtrack med andra ord. The Handsome Familys Far from any road i öppningsscenen är super... Att första avsnittet avslutas med Black Angels Young Dead Men gör det ju inte sämre... Har gjort en True Detective-spellista, lyssna här!