Vodka Soda.

Watch this on The Scene.

On the Road.

Jack Kerouac reading on The Steve Allen Show from DERTV on Vimeo.
I think of Dean Moriarty, I think of DEAN MORIARTY...

Harry’s Bar

Lyckades sno ett glas därifrån... som senare glömdes på ett hotellrum! Många Bellinis blev det den kvällen...

Jim Breuer om att blanda olika sorters alkohol

Gentlemen + Flygarns

Premiär 5 december... Boken Gentlemen har betytt så väldigt mycket för mig... tillsammans med On the Road, The Sun also Rises, Jack och Sömnen så öppnade den ögonen på mig som 15-17-åring och gläntade på dörren till vuxenlivet eller rättare sagt, så som man ville att vuxenlivet skulle bli... Vet inte hur många gånger jag läst om den, tio kanske! Senast var innan ”uppföljaren” Gangster släpptes – för att jag skulle kunna ta till mig den på rätt sätt... Jäkligt spännande med filmen... redan i mitten av 80-talet satt vi på Flygarns Haga och diskuterade boken och vem som skulle spela Henry Morgan om boken blev till film...
   Vid denna tid var Flygarns ett ”riktigt” café där man, innan lektionerna började, köpte kaffe och en lös cigg av Sven (tror jag han hette?) som förestod stället – alltid iklädd vit servitörsjacka. Man var tvungen att skära sig fram genom cigarettröken om morgnarna. Om vi ”råkade” missa första lektionen, 8.10, och blev kvar så brukade några av ”tjejerna” som jobbade på Götabergsgatan titta in för en värmande kopp mellan sina morgonkunder. Vi hälsade och pratade lite med dem, överhörde när de ringde sina barn från telefonautomaten... – ”Mamma är på jobbet nu...” Det var längesedan det genuina Flygarns försvann, nu är det nån form av sportbar... utan rök och utan Klas Östergrens ande svävandes över borden...  Vi syns väl på premiären, vi som var där? (Alla ville vi läsa Herbarium…)

Friendly advice

Denna brukade Janne läsa för oss killar på Göteborgs Annonsbyrå!

Ski + AS + JP&Tom

JP Auclair & Tom Wallisch Street Segment (from INTO THE MIND) from Sherpas Cinema on Vimeo.
Nu är vintern här! Eller snart... Kallaste dagen hittills iaf... När snön kommer är det baa at dra på laggen och: Ski the City... After ski på Björns Bar eller?  Kanske The Barn som har lite mer Jackson Hole-känsla! (Skön film från Sherpas Cinema...)

The Boogie Boys from Brooklyn

Truckstop Alaska torsdag kväll... Endless Boogie! Så fort man klev in på stället så vreds klockan tillbax 20, kanske 25 år. Alla (nästan) som var där var vänner, bekanta från förr. Som nån form av svartklubbsåterträff... skum men ändå behaglig känsla! Endless Boogie, med Jesper på gitarr som oxå befann sig i den skaran av människor... då, gjorde en suverän spelning. Bara matade på sina monotona boogieriff...  Långsam Les Paul-blues, Top Dollar som kväser fram små läten som ibland kan uppfattas som ord sammansatta till nån form av meningar, men mest gnider han på guran, riffar och solar – det är bra. Jävligt bra! Som min kollega P uttryckte det; Kanske den bästa spelningen på väldigt länge... kanske ever!
Såg Jon Spencer Blues Explosion dagen efter. Men de kom inte alls upp i samma intensitet, feeling och ös! Mera Endless tack...

Ewing Club

– Det är söndag morgon, klockan är typ kvart över åtta… Har sovit, högst 2 timmar, på en sunkig soffa som luktar rök, fylla och fest längst in på Ewing Club. Har precis smugit ned för trappan, via bakdörren, ned till Bazar Alliance för att sno frukost… Frukt och Fanta… Det är 1982, solen skiner redan. I solens strålar, som tränger in genom fönstret, ser jag dammet som yr i den mörka lokalen. Det har varit razzia under natten, 2 gånger var polisen här. Turligt nog upptäcktes inte de ”spajkade” cola-flaskorna… 25 cl Coca-Cola-flaskor som töms på en skvätt och fylls på med 5–7 cl hb. In i kapsyleringsmaskinen – som ny! Fast med lite vuxnare smak… Stereo (han kallades faktiskt så, kommer inte ihåg hans riktiga namn...) går fram till ljudanläggningen, som hänger i vajrar ifrån taket, och sätter på Ride like the Wind med Cristopher Cross… Hasse är där, Stefan, Patrik, Bda, M, jag och några till… Känsla i detta ögonblick är total… Vi är starka, vi kommer aldrig att dö!  I’m on the run, No time for sleep, I’ve got to ride, Ride like the wind, To be free again…

En typisk dag...

... i Hunter S. Thompsons liv, allt enligt E. Jean Carrols biografi,  HUNTER: The Strange and Savage Life of Hunter S. Thompson. (R.I.P. Hunter... men nånstans kan man förstå att han valde pickadollen till slut...) (Tack för tipset Patrik!)

3:00 p.m. rise 3:05 Chivas Regal with the morning papers, Dunhills 3:45 cocaine 3:50 another glass of Chivas, Dunhill 4:05 first cup of coffee, Dunhill 4:15 cocaine 4:16 orange juice, Dunhill 4:30 cocaine 4:54 cocaine 5:05 cocaine 5:11 coffee, Dunhills 5:30 more ice in the Chivas 5:45 cocaine, etc., etc. 6:00 grass to take the edge off the day 7:05 Woody Creek Tavern for lunch-Heineken, two margaritas, coleslaw, a taco salad, a double order of fried onion rings, carrot cake, ice cream, a bean fritter, Dunhills, another Heineken, cocaine, and for the ride home, a snow cone (a glass of shredded ice over which is poured three or four jig­gers of Chivas) 9:00 starts snorting cocaine seriously 10:00 drops acid 11:00 Chartreuse, cocaine, grass 11:30 cocaine, etc, etc. 12:00 midnight, Hunter S. Thompson is ready to write 12:05-6:00 a.m. Chartreuse, cocaine, grass, Chivas, coffee, Heineken, clove cigarettes, grapefruit, Dunhills, orange juice, gin, continuous pornographic movies. 6:00 the hot tub-champagne, Dove Bars, fettuccine Alfredo 8:00 Halcyon 8:20 sleep

Avenyyyn – biff med bearnaise och räkfrossa

Min f.d. kollega Mark Isitt skrev en skön artikel om Avenyn i gårdagens GP. Denna ”bôsgata” som tappat nästan allt... Är själv nästan aldrig på Avenyn, de enda tillfällena är när jag besöker min bank, tar en frukost på Jungans eller går till Park Baren (Café Aveny?). Annat var det förr när man började att hänga i stan – tidigt 80-tal typ... Då var det ju bara Avenyn som gällde! Känns lite töntigt med ”personas” som arkitektbyrån tagit fram för att beskriva de olika framtidsvisionerna... (Dandy, Fenix & Robyn... vaa! Vilka ”personas” skulle man hellre ha sett?) Känns så typiskt Göteborg att tänka ”småskaligt”, att inte göra en Internationell tävling – precis som med Gothia Cup, världens största lag-tävling? där man kan tänka sig att ha Triple N Touch på invigningen men ingen ens tänker Madonna... Avenyn idag saknar finess, bara de stora ointressanta affärkedjorna finns där, i stort sett inget av intresse. Wallenstams vision är väl bara att de skall tjäna så mycket pengar som möjligt... Ingen själ bara jävligt lagom. De där känslan som kan infinna sig när man promenerar i en svensk småstad, Katrineholm t.ex., den infinner sig när man går på Avenyn tycker jag. På vissa delar av Kungsgatan oxå... I artikeln skriver Mark att kommunen hävdar att Whites förslag var ”ekonomiskt mest fördelaktiga med hänsyn till kvalitet”. Klassiskt upphandlingsmaér alltså; vi tar det billigaste! Inte det bästa eller det som gagnar medborgarna bäst så de kan trivas och utvecklas... Nää! det billigaste sa jag! Vi är väl värda mer än det billigaste! Om Göteborg skall utvecklas till en stad med internationell prägel så är det inte det billigaste som gäller gubbar! (Har lånat J.Walderstens fina illustration från GP, hoppas det är ok!)  (Inget är som du, åhh Göteborg...)

The Frantic Four

Alltså Status Quos originaluppsättning förutom Rick Parfitt och Francis Rossi, basisten Alan Lancaster och trummisen John Coghlan kommer att återförenas för 5 st spelningar i England i mars 2013. Fränt! Antar att biljetterna är slut redan... Såg dem själv första gången för snart 37 år sedan på Scandinavium... Vi hade biljetter till parkett – jag och min 2 år äldre kusin, på den tiden stod det stolar uppradade på hela parkettområdet. Det tyckte inte parkettpubliken om (läs: burdus alkoholpåverkad motorburen ungdom i jeansuniform...) som helt sonika kastade alla stolar i en enda stor hög så det blev utrymme att dansa... fick en stol kastad i ryggen som rev upp ett stort hål i min svarta täckjacka. Stor upplevelse att som 11-åring gå själv på denna typ av aktivitet... Hade nog inte skickat iväg min 11-åring på konsert själv idag... fast kanske på Status ändå... Såg dem igen 1988 på Scandinavium... på Rick Parfitts 40-årsdag! Lyckades då ta mig in i logen och hälsa på dem senare stod jag och halsade whisky ihop med Rick ute vid deras turnébuss just för att fira Ricks födelsedag minns att vi sjöng ”... He is a jolly good fellow!” Såg dem ihop med min kusin nån gång på slutet av 90-talet som nån form av revival...  (Get down deeper and down...)

R.I.P.

The Art of Drinking Wine

Ur Brideshead Revisited (En förlorad värld) från 1981. Kanske den bästa tv-serien ever!

Rocken är död

Det gamla metallbandet Thorleifs från Norrhult slutar när de står på topp. Sista spelningen var i Växjö Folkets Park den 22 september, nästan på dagen 50 år efter det att bandet startats i Thorleif Torstenssons pojkrum. Thorleifs speciella sound kännetecknas av; nedstämda gitarrer, distad bas, dubbla baskaggar och mörka världsfrånvända texter... Vi kommer ihåg hitar som: Gråt inga tårar, I Mexicos land, Tre Gringos (med Just D) och Älskar du mig än som förr. Deras engelska motsvarighet – Rolling Stones – drar väl ut på 50-årsturné till sommaren? Stay Dark Thorleifs!  (Och be mig inte att jag skall förlåta, För du menar ingenting med det ändå...)

Sommardrinkar

Tror stenhårt på Thai Mojitos... M kokade ihop en sockerlag med chili – stark! Muddla lime några korianderblad och lite chili. Fyll på med rom (mörk tycker jag...), sockerlag, krossad is och vatten el. bubbelvatten. Dekorera med mer chili och koriander. Kan inte bli fel. Funkar lika bra i trädgården som på svartklubben. En annan hit är Milkshake! Med sprit, en lyckad kombo då kall sprit smakar mindre vilket är en bra förutsättning för en kalasfylla i sommarvärmen. En ”klassiker ” i denna genren är Sambucca Shaken i Ford Fairline. Omskriven i vår drinkbok Filmdrinkar – Starka drycker på stor duk utgiven på Reverb Förlag. Själv gör jag gärna Päron Shake spajjkad med Xante (Päronkonjak – som man nästan bara kan använda till just Päron shake...). Gott, säker nyttigt på något sätt oxå...

Hopptornet i Lindåsviken (uppdaterad)

Det var något som saknades... När vi kom ut till Lindåsviken igår var hopptornet borta! Sommaren 1974 var första gången jag var där och badade... hopptornet var det coola... Sedan har jag återkommit år efter år, under vissa perioder har man nästan bott där nere... Vet inte när tornet byggdes men det stod där som sagt från 1974. Det ha byggt till, byggts om och renoverats under åren. Kommunen ”tog över” badplatsen för några år sedan och nu är tornet borttaget. Hopptornet var själva navet i Lindåsviken – Nordreviken säger vissa men vi har alltid kallat det för Lindåsviken – här hängde man, staljade för tjejerna med vågade hopp och volter. Gjorde magplask, ryggplask pannplask mm. Nån gång så cyklade vi utför hoppet... Det fungerade lite som pumphuset i Windensea, La Jolla gjorde i Tom Wolfes bok The Pump House Gang. Siluetten känns fel när inte hopptornet finns på plats. Har förstås skickat frågan vidare till Göteborgs Stad park- och naturförvaltning. Avvaktar svar och återkommer i fallet. Nån som vet nått? Kanske får starta en Facebookgrupp...

Svar från Park- och naturförvaltningen: 
Ärende 2012050682: Friluftsbad, Nordreviksbadet, ”Hopptornet har tagits ner p.g.a säkerhetsskäl. Trots att tornet stått där länge så uppfyllde platsen inte säkerhetskraven och även om det inte som du säger hänt något på de 38 år den stått så måste vi utgå ifrån de säkerhetsrekommendationer som finns. Vattendjupet var inte tillräckligt för ett så högt torn och dessutom hade vi fått besiktninmgsanmärkningar på brister i själva konstruktionen. En ny trampolin monteras ungefär på den plats där hopptornet stått och en flytande plattform med hopptorn förankras en bit ut i viken. Detta är beställt och kommer att levereras och monteras inom kort.”

Då vet vi – det är en säkerhetsrisk. Och har varit i 40–45 år. Sicken tur att de kom på det nu så att ingen skadar sig! Men det kanske är landhöjningen som spökar, eller vad tror du N? P, muddra och spränga är ingen dum idé...

St. Anton 1982

M, J, A och jag hade fyllt en buss med vänner, klasskompisar och annat löst folk – för att åka ned till St Anton över sportlovet. En riktig ”busresa” blev det! Mycket skidåkning – alltid första kabinen upp i Vallugabahn. Ibland gick man direkt från Drop-In, hämtade skidorna och drog iväg... Skön skogsåkning i Nasserein, Schöngraben och på Rendl. Alla hade knutit fast långa plastband i bindningarna för att vi skulle hitta skidorna om vi vurpade i djupsnön... J brukade säga: – Jag åker först och ser om det släpper! På Rendl, N, P och U var oxå med, stannade vi framför ett 20 metersstup med en massa stenblock under. Alla stannar utan Herr U, han kom i full fart skulle stanna, tappade kontrollen och ramlade. Klarade sig precis, ena skidan utanför typ... scary! After work blev oftast på Krazy Kangahru och partyt på Drop-In. En kväll skulle vi gå på snyggresto. Det blev restaurangen på Alte Post. Vi hade varsin servitör, åt upp dekorationen på bordet och var ganska odrägliga... Inför Drop-In-kvällarna (alla kvällar) var det kajal-time; ögon och Adam Ant-streck på kinden – fränt! Laddade mycket med Duran Duran, Girls on Film och Planet Earth typ... Med på vår buss var en skum snubbe – Conny Clack. Han hade missat sin resa veckan innan och fick sista platsen på vår buss istället. Han uppförde sig konstigt, typisk loner... I St. Anton köpte han ett par nya pjäxor, säljaren sa till honom att han kunde gå runt lite i innerskorna för att töja dem och öka passformen – dagen efter möte vi honom på huvudgatan promenerandes i, ja! – innerskorna till pjäxorna! Vi träffade en kvinna som var journalist på Powder Magazine, vi avtalade att vi skulle åka med henne och hennes fotograf dagen efter... Hon trodde att vårt österrikiska luktsnus var coke... Vi hade en annan tjej som bodde på vårt rum ibland – Anna. Tror hon hade rymt hemifrån eller nåt... Hon hade rätt dåligt med pengar – I morgon skall jag leva på en apelsin! sade hon vid nåt tillfälle... oj oj oj... Tror att hon bodde hos N oxå? Det hände mycket skojigt på den resan. Träffade nåra av medresenärerna för ett tag sedan och alla var övertygade om att det var den roligaste alpresan ever! Nästa lördag åker jag dit igen – 30 år senare... (Look now look all around there's no sign of life...)

Stickan kilar vidare

För några dagar sedan hittades Stig Vig (Per Odeltorp) död i sin lägenhet. Det var hans brolla – Lennart, aka Tage Salvadore Dirty, som hittade honom. Dag Vag var ett favvoband under tidigt 80-tal. Vet inte riktigt hur många gånger jag sett dem, men många gånger blir det... alltid ihop med B, W, J, M, A, A, S och nåra till. Vi ville, varje gång, att de skulle spela Idioterna... men jag tror att vi bara fick hör den en gång live... Nån gång i slutet av 80-talet var jag och B och kollade på en återförening. Ett svängigt band med många fräna låtar, Några favoriter är; Dimma, Idioterna, Snorbloos, Tjockhult, Fattiga & Rika, Törst, Musik, Samma sak, Lång väg, Tom, IID och (Ge) Bullen (ett ben)... Vi kommer att minnas honom som på bilden ovan; med Malmbergsjulle och målad Groucho-muche... R.I.P. Stickan! (Då kom Hardy Åström och han sa: Hoppa in!, Han börja köra men nånting var skumt, För ratten satt hos mej och det kändes dumt, Sen körde jag och då satt allting rätt, Men jag växla lika illa som en säck tvätt...) (Varför hamna ni där? Jo, vi köpte lite puff att röka, Men sånt går inte för sej menar Moder Svea...)

G N’ Fuckin’ R

Gamla pistolpojkar talar ut i böcker... om tiden i G N’R. Antagligen om Axl. Slash har ju redan skrivit sin version, se tidigare inlägg. Steven ”megapundaren” Adler kom för nått år sedan med sin... (se tragiskt klipp från Celebrity Rehab). Nu är det dax för Duff McKagans version om vad som egentligen hände... var/är Axl bara ett stort svin med en snedvriden självbild eller är det så att det faktiskt var han som sparkade på sina pundarkompisar i bandet och fick dem att göra stordåd? Därom tvistar de lärde... Skall nog tjacka ner mig på Duffs bok – It’s So Easy and Other Lies – men hoppar Adlers tror jag. Läge för Izzy Stradlin att fatta pennan? (I'm on the nightrain, Ready to crash and burn...)