skip to main |
skip to sidebar
Från Stigbergsliden, Majorna, Göteborg kliver vi in i en dunkel liten lokal. Där finns en bardisk med plats för 6 personer. På andra sidan baren står José som skall guida oss igenom – vad som skulle visa sig bli en helt fantastisk måltid. Till sin hjälp har sin pappa som servar, dukar och dukar av. José berättar hela tiden vad han gör, varför och var råvarorna kommer ifrån. Vi pratar Noma, Momufuku, Fäviken, Jiro, Sushimästare, 35.000 kronorsknivar, Mallorca, lagrad soya, äkta wasabi... Genom hela måltiden dricks det bara vatten. José säger att ”visst, om man går till sin kvarterskrog och käkar en biff med bea så kan det vara gott med en flaska vin men detta är ingen mpltid det är en upplevelse och i den ingår inte alkohol”. Det gäller att ha skärpta sinnen för att ta till sig så mycket som möjligt av denna upplevelse!
Nu börjar resan!
Pata Negra / Joselito med kaffeolja, dipp på blomkål och vit choklad
Bröd/chorizo/lönnsirap/salt
Churru/råraka med löjrom och tillbehör
Nordiska kungsräkor stekta på saltbädd
Musselbuljong, musslor, lågtempat ägg
Smörstekt toast, caviar, hälleflundra, citronzest, salt
Krabba, sjöborre, kål, laxrom, gelé
Rökt kräfta, jordärtskokschips, jordärtskoksblomma
Pilgrimsmussla, vit tryffel
Wagyu, ålkräm, syltad lök, friterad renlav, kantarellpulver
Dagens fångst
Sushitime!
Hälleflundra
Sill
Tonfisk
Hanmakrill (alltså en kille, tjejerna är för feta...)
Norskfångad Bonito
Halstrad lax (bränd med Silverek)
Vaniljglass på opastoriserad fjällkomjölk, adzukibönor, grönt te
Kokosnötyogurt, fänkol, yuzu, maräng, dillolja
Kaffe, Chemex, bönor från Kenya
Två och en halv timma har gått, vi har ätit en fantastisk måltid eller upplevelse som José skulle sagt. Skön avspänd stämning inget überfancy. Tänker att detta toppar faktiskt Nomabesöket. Även om det ligger några år bak i tiden. En fantastisk present! Tack så mycket M & T! (har säkert glömt någon ingrediens här och där men ni fattar nog!) hozerestaurant.com
Noma tar topplaceringen i The Worlds 50 Best Restaurants... Efter att ha innehaft titeln i 3 el. 4 år? Så blev de nedputtade till 2:a platsen av El Celler De Can Roca förra året. I år tar de tillbax 1:an och puttar ned El Celler De Can Roca till en 2:a plats. (Good sports! Rene + medarbetere...)
Mjölksyra. Mjölksyra uppstår när kroppens muskler, vid hård ansträngning, inte får tillräckligt med syre. I normala fall hämtar musklerna energi från kolhydrater och fett med hjälp av syre. Vad gör då kroppen om syret inte räcker? Jo, den börjar bilda energi utan att använda syre. Då frigörs energi från kolhydrater och via denna process, som är kemisk, bildas mjölksyra.
Detta fungerar också, men bara en kort stund. Mjölksyra verkar nämligen försurande på muskulaturen, och försämrar snabbt effektiviteten hos dem. Den hämmar även syreupptagningsförmågan. Musklerna försöker då göra sig av med mjölksyran vilket kräver högre slagfrekvens av hjärtat. Det är i detta läget som idrottare brukar "gå in i väggen".
Kroppen tar helt enkelt slut, musklerna värker och hjärtat slår för fullt. Kroppen behöver uppemot tre dygn för att återhämta sig om mycket mjölksyra uppstår. Mjölksyran hamnar så småningom i levern där den omvandlas till energi, men det är en långsam process.
Mjölksyra är genomskinligt och påminner i sin konsistens om sirap. Vår hud utsöndrar faktiskt mjölksyra, som i normala fall ingår i den svett vi avger. Kombinationen mjölksyra och koldioxid är väldigt lockande för myggor, som då dras till oss. Om du joggat i skogen en svensk sommarkväll känner du säkert igen dig. Du må tycka att du är väldigt illaluktande, men för myggor är du alltså rena doftsensationen. (http://www.torgustafsson.se/mjolksyra.htm)
Något att fundera på Janne?
Står på De Lorenzi och tar min morgonespresso, har mitt favvoställe på vänster sida om baren... Snackar med innehavaren/espressomaskinisten Marcello när tre välkammade herrar kliver in genom dörren – antagligen obetydligt äldre än jag själv – Barbourjacka och kvilltade hästjackor... De beställer två espresso och en machiato! Innehavaren utbrister: – Faan ni är lite macho ändå... där på banken. Trodde att ni var jordgubbspojkar allihop! Börjar flabba... Det är de små detaljerna som får en dag att se lite ljusare ut!
Ett nytt favvoband – Bombus! Från Götet... Man hör att det finns en kärlek till Motörhead men de är bra... Riktigt bra! Releasespelning på Pustervik nu på lördag.
Förra gången sökte han städerska och sällskapsdam i åldern 18–40 år... Nu är det fotomodeller som eftersöks. Superbra lön utlovas oxå (tror jag det står...)! En given hit, får nog ringa Håkan och stämma av när jag kan börja... (lite svårt med versaler och gemener där Håkan!)
Göteborgs mest spännande kvarter just nu är hörnet Västra Hamng. 11 och Kyrkogatan 13. Inne på gården ligger ju Ms nya salong Sashay, Champagnebaren och Juicebaren. Snart öppnar även Kaffebaren Kale’i... Med ingång från V. Hamng. 11, en halvtrappa ned öppnade i förra veckan Burritobaren Wrapped – äntligen ett riktigt mex-fastfoodställe. Som en tacotruck fast inte... Riktigt bra burritos. åt lunch där 3 ggr förra veckan... Var ju tvungen att testa alla varianter; långkokt högrev, carnitas/pulled pork och chipotlekyckling. Rejäl lunch för 75 spänn... Vill man ha den lite mindre rejäl kan man be att få den utan ris. Riktigt bra och jättegott! I mitten av veckan var det kö ut på gatan vid lunchtid – alla ängsliga reklamare ville testa... Prova själva, super!
Idag öppnar M sin nya salong – Sashay! Det har varit en lång och bitvis tuff resa. De första konkreta tankarna formades tidigt våren 2012. Sedan började letandet efter en lämplig lokal – vilket inte är helt lätt i denna staden. Det lustiga är att det första ”läget” vi tittade på var gården på Kyrkogatan 13 – där Sashay idag ligger... Då var det ”helt tomt”, nu ligger det både Champagnebar, jos-bar, kaffebar (öppnar snart), form-/designbutik och kaffebutik/-rosteri. I dagarna öppnar även en ”riktig” Tacobar i källaren med ingång fr. Västra Hamng. M har slitit hårt med; fastighetsägare, hantverkare, ekonomi, att hitta rätt anställda, interiör och inredning... Men nu är det klart och idag smäller Champagnekorkarna. Inom kort kommer de att vara 4 st. frisörer... Jag behöver inte säga lycka till! För jag vet att det kommer att bli bäst! Kör hårt darl! (...cause u r worth it!)
Hemmaburgers à la Heston/Flippin’/Burgerson m.fl. (stekta i panna för bäst resultat). Ms fluffiga briochebuns, double cheese, karameliserad lök, kanske nån Salsa Verde och tomater... någon valde Bacon oxå... Inte massa tjaffs... Men oj! Titta där nåra Peroni... Kan man dricka öl? Yes... Gött änna!
Olle-polle / Lördagkväll: OlleLjungström på Lorensbergsteatern, turnépremiär. Suverän spelning! Olle är lite lallig... som vanligt, bra band... skönt med mycket ak-guror. Som vanligt på Lorensbergsteatern så ”måste” man smuggla med sig öl in i konsertlokalen. Blir lite mer spännande då lixom... känns lite som en retrogrej. Man har ju smugglat med sig en och annan öl in på konserter i sitt liv. Mest då kanske i yngre år men det funkar även nu! Olle då... Stående ovationer redan i mitten på setet. Bra låtval, de nya låtarna funkar bra tycker jag. Lite mellansnack om Så mycket bättre och om att ha blivit ”nästan” folklig... Stående ovationer igen och igen... 3 extra nummer sedan slut – helt magiskt recencenten som skrev i GP kan inte varit på samma konsert som oss, antagligen var han på 18.00-föreställningen. Frän back-drop oxå... När vi lämnar teatern så är vi helt lyriska. I taxin hem till förorten lyssnas det bara på Olle... Så jxxla bra! Kanske oxå för att det fanns en liten osäkerhet... Skulle han fixa det? Det gjorde han! Och bandet förstås... Svinbra!
Kai Martin & Stick! / Söndagkväll: Bandet har återförenats för att vid 2 tillfällen framföra albumet Röd Plåt (1982) – i mitt tycke en av de bästa svenska rockplattor som släppts (har skrivit ett inlägg tidigare om Röd Plåt här på bloggen)... Kvällen innan har de spelat i sthlm och ikväll, andra och sista? spelningen på Pustervik. Av originaluppsättningen så finns Ronny Rock med, Gomer Explench och förstås Kai Martin själv... George Lohegrin Cremonese – som var fast medlem mellan 82–85 är oxå med och trakterar gitarrer. Övriga gamla medlemmar; Peter Bryx, Tony Vibrato och Rasta-Kaj syns i publiken. På tal om publiken så känner man igen många som man såg på spelningar vid mitten av 80-talet – och senare oxå förstås... Vissa har åldrats med grace... andra inte. Bandet känns riktigt tajt och det är kul att höra låtarna som fortfarande känns aktuella och ”fräscha” i sin ljudbild. Bra som faan, kan bli en fortsättning där kanske. (Jag känner värme, ge mig värme...)
Fint folk från hufvudstaden på kortbesök... Först en öl på ett av stadens ”lite bättre ställen”, not! Biltransport till förorten för intensivt umgänge, inte så snuskigt som det låter... drinx och matlagning och mycket prat... Det händer att vi kommer in på politik... så även denna gång! Ungmoderaten en rejäl duvning av ”högerspöket”... men inga sura miner! Stående föris; små råbiffar á la Ruths Hotel (dragon, dijon, kapris...), löjromstoast och varm ”sallad” på chorizo, melon och tomat. Bubbel... förstås! Till huvudrätt serverades, den nu mer berömda, Hovås Bouillabaisse (pernod, fänkol, tomat, apelsin, chili, vitlök, lax, hälleflundra och musslor) med rouille och bröd. Som dessert; Spritshakes... (päronglass, xanté, mjölk). Som vanligt i denna konstellation blir det hög musik och spontan dans... Och alltid riktigt jävla kul! Lite svårt att gå upp tidigt nästa morgon... Tack för i går!
– Det är söndag morgon, klockan är typ kvart över åtta… Har sovit, högst 2 timmar, på en sunkig soffa som luktar rök, fylla och fest längst in på Ewing Club. Har precis smugit ned för trappan, via bakdörren, ned till Bazar Alliance för att sno frukost… Frukt och Fanta… Det är 1982, solen skiner redan. I solens strålar, som tränger in genom fönstret, ser jag dammet som yr i den mörka lokalen. Det har varit razzia under natten, 2 gånger var polisen här. Turligt nog upptäcktes inte de ”spajkade” cola-flaskorna… 25 cl Coca-Cola-flaskor som töms på en skvätt och fylls på med 5–7 cl hb. In i kapsyleringsmaskinen – som ny! Fast med lite vuxnare smak… Stereo (han kallades faktiskt så, kommer inte ihåg hans riktiga namn...) går fram till ljudanläggningen, som hänger i vajrar ifrån taket, och sätter på Ride like the Wind med Cristopher Cross… Hasse är där, Stefan, Patrik, Bda, M, jag och några till… Känsla i detta ögonblick är total… Vi är starka, vi kommer aldrig att dö! I’m on the run, No time for sleep, I’ve got to ride, Ride like the wind, To be free again…
