Pizza + bajk

BAKE PIZZA RIDE BIKES Featuring Anthony Mangieri from michael evans on Vimeo.

Pizzakit

På Kustbageriet i Varberg kan man köpa Pizzakit... En kul grej för dig som ännu inte riktigt vågar göra pizzadegen själv och är lite orolig för hur tomatsåsen skall smaka... Kul idé! Ett steg på vägen mot riktig ”home made”... De bakar oxå fantastiskt gott bröd!

Hemmapizza – Erato style

Var ett tag sedan... Det blir alltid gott (nästan)! Man bygger sin egen pizza efter tycke och smak... C kör Margerita – bara ost. M gillar ju alla sorters salami och starka kryddor. Själv går jag igång på Al Tonno – som den serveras på Erato på Amorgos (blandar en liten burk tonfisk men vitlök, schalottenlök, olja, hackad kapris, lite pressad citron salt peppar och en skvätt Tabasco). Och den blev faktiskt lika god! Har även smulat över lite feta ost... Tar en tugga, blundar och det känns nästan som att sitta längst ut i hamnen i Katapola på Andreas och Elinis restaurang, ätandes Elenis Al Tonno-pizza. Lyssnar jag noga så kan jag nästan höra när Andreas drar igång sin gamla BMW med sidovagn...

Brunch

Vi käkar brunch på Joe Farellis – halv-ok ”bakisställe” på Avenyyyn. Ett ställe som jag aldrig skulle gå och käka kvällstid men ok som helglunchhak. Maten blir aldrig riktigt bra... Men ej heller jättekasst... Jag, och M, väljer en Philly Cheese and Steak Sandwich... en rätt som inte känns riktigt färdigtänkt. Bitar av biff i en mörk stark sås tillsammans med fräst paprika lagd i ett ”korvbrödsliknande” bröd med lite smält ost på. Till detta serverades criss-cross-potatis... Inte äckligt men lite underligt lixom... Ett glas rött piggade dock upp. Är man på Joe Farellis – med sitt lite daterade ”Stylt-storytelling-koncept” – så måste man alltid besöka herrtoaletten, med skönt ljudspår från ”maffia-filmer i högtalarna”. Vet inte om det är från fler filmer eller bara från Donnie Brasco? Men dialogen i DB är ju helt suverän... Pissoaren erbjuder oxå bilden på Mussolini i lagom pisshöjd. Här kan man försöka att träffa hans mun, näsa eller ögon t.ex. Jag valde näsan. Mussolinipissoaren är omtalad, då man vid något större idrottssammanhang i Göteborg fegade ur och valde att täcka över eller ta bort bilden på Benito för att inte någon ”hög representant” från Italien som råkade vingla in på herrarnas skulle känna sig kränkt när han såg hur vi behandlade deras fina gamla fascist i Sverige...

Nachspiel

Vi lämnar Dorsia och tar oss ut till förorten för ett litet nachspiel. Bubbel och quiz... och senare en liten buffé av smårätter; heta räkor, löjromstoast, fransk gratinerad löksoppa, gåsleversnittar, brietårta... ost + bröd och vin. Mer quiz...

Roma, città aperta?

Rom skiljer sig väldigt mycket från, säg; Milano eller Florens. Väldigt konservativ och lite tråkig, det gamla gör sig ständigt påmint i form av ruiner i varje gathörn och religiösa attribut överallt. Folket är mycket snyggare och klär sig mycket bättre i Milano och Florens... Shoppingutbudet av, framförallt kläder och mode är väldigt marginaliserat i Rom. Fräna klubbar, coola barer och spännande restauranger verkligen lyser med sin frånvaro. Rom är egentligen en ganska tråkig stad men har en spännande historia! Maten funkar ju alltid... Om man tittar förbi pizza och pasta och gräver lite i italienarnas ”egna” rustika husmanskost så kan man hitta vissa – för oss – spännande rätter, livsmedel och tillagningssätt. Trastevere, där vi bodde, är lite som romarnas Majorna eller snarare vad Majorna kunde varit. Många syltor med lysrörsbelysning och en del halvslummiga barer sånna man träffar på i Københavns sämre områden. Men ändå en rätt skön atmosfär med sina medeltida gator och piazzor... Vi hyrde ett ”townhouse” om 5 våningar. Ett rum på varje våning, ingång direkt från gatan och med kök i källarplan. C – vår ständige guide hade apkoll på alla antika byggnader. Han hade redan varit i de flesta via sitt spel Assassin’s Creed – kul! Några krogtips: Da Fabrizio (har ingen sajt – skön inställning) i Trastevere för sin traditionella romerska meny och Fabrizio själv som tar hand om gästerna... Pierluigi i de judiska kvarteren, deras tagliatelle med zucciniblommor är ”nästan” värt resan till Rom. Åt den för 8 år sedan och har inte släppt den matupplevelsen, roligt att komma tillbax och inte bli besviken... Gusto funkar oxå bra – nu mer en hel hoper restauranger, café, bokaffär etc... Känns som det modernaste Rom har att erbjuda i restaurangväg... och den har några år på nacken! Naa-ääh... rom är ingen stad att shoppa i, finns faktiskt mycket bättre shopping hemma i Götet – vilket jag aldrig trodde jag skulle säga om Göteborg! Maten – den italienska är klassisk och bra men inget nytt och spännande... Nu gillar väl italienarna mest italiensk mat men i en öppen stad finns det alltid plats för influenser utifrån – således får man nog säga att Rom är en stängd stad... trots att så mycket folk besöker staden varje dag...  (City of Rome fr. Assasin’s Creed Brotherhood...)

Jackass pizza

M skall ut och svänga på lördagkvällen. Själv hemma med grabbarna. Vi bondar med pizza och Jackass 3. Rött till mig och cola till killarna... 17-åringen sjappar efter ett tag men 11-åringen och jag blir kvar med Knoxville, Steve-O, Chris och Co. Poo Cocktail Supreme – är en minnesvärd scen... framförallt när man sitter käkar pizza!

Den stora matresan (Skagen)

Skagen med ”the hole bunch”. Tartar på Ruths Brasserie i Gl. Skagen – en klassiker... Drajja och Foie Gras på rummet – riktig bra, Jomfruhummer, hälleflundra och rödspätta på Fiskerestaurangen – så där var väl det inte samma kvalle som tidigare. Kändes som det gick lite på halvfart! Pimm’s och snax på terassen i sol mmm! Pizza och rött på Firenze – helt ok! Kött och grejer på Jensens Bøfhus – så där... mört och saftigt kött utan smak, känns lite fastfood över stället. Nästa gång kör vi på Slagtare Munch och grillar själva... Tack M+P, Vi bokar väl nästa åt?

Pizzalunch

Har jag nog inte ätit på 10 år eller nått... El Coraçon med fru och son... Helt ok, med kryddig lammfärs och getost. På med lite Tabasco... Trots turistanpassat sommarpris på lunchen, verkar som de flesta etablissemang runt Kungstorget kör det tricket under sommarmånaderna. 109 spänn!

Inget är förändrat – allt är nytt! Tillbaka efter 30 år... Minnena från sportlovet -82 är något diffusa men några ljusglimtar finns kvar... att jämföra med dagens St. Anton. En del nya liftar och nedfarter, en del nya ställen... många gamla finns kvar oxå! Drop-In finns inte kvar men den svenske vakten är kvar. Alla känns mycket äldre än för 30 år sedan. 1982 kändes det som att det bara var svenska ungdomar här! Nån tysk kanske... Nu är medelåldern högre och nationaliteterna många fler; svenskar, danskar, engelsmän, amerikaner, australiensare, tyskar, finnar, holländare, ett gäng norrmän och nåra oborstade ryssar (som vanligt, vart man än åker så träffar man på dessa oborstade ryska white-trash-millionärer...). Skidåkningen är svinbra förstås, kanske topp 10 i världen – om man får tro olika topp-10 listor på nätet. After ski blir på Kängan, Piccadilly eller joddlarstället vid slutet på R1 på Rendl-sidan. Middagen som ingår i vår pension visar sig vara mer utav utfodring än middag så vi väljer snabbt att äta middag på egenvald lokal i byn istället – vilket är mycket trevligare. Pomodore – ett relativt billigt plejs med pizza och pasta. Helt ok! Åt en s.k. nykreativ komposition (typ kebabpizza och likn. som jag verkligen hatar...) där; kyckling, sweet-chili, vitlök och koriander. Riktigt bra. Bobos med Tex-Mex var helt ok. Happy Valley ett annat ställe att testa, och lite fine-dine på Hazienda. Ett riktigt bra ställe för att inte ligga i en storstad... Nåra sköna barhäng efter middagen är; Raff’les hotellbar med öppen spis och gemytlig känsla. Så pass gemytlig att de kan ta 35€ för 2 st Irish Coffee t.ex. Eller den stora favoriten ”trash-baren” Pub 37. En slummig bar med lite bordellkänsla, cigaretthål i soffdynorna och en engelsk bartender med lugg. En kväll när vi trillar in tävlar han med en ”finsk local” om att kunna texten till en Billy Joel-låt – bara en sån sak! Ett sånt ställe kan man ju bara gilla... Påminner lite om min gamla favoritbar i Skagen – Linje 72. Dag 4 snöar det, har gjort hela natten oxå – alla liftar är stängda, lavinrisk! Vi tar en överklass-safari till Lech. Det är där man bor om degen är i ordning. Och mycket riktigt fler pälsar än i Kålmården och många väldigt strama ansikten, botoxade läppar och dyra skid-kläder. I Lech åker man nödvändigtvis inte skidor. Om man nu gör det så blir man upphämtad av en guide som man hyrt under hela vistelsen och som tar med en till olika intressanta delar av skidområdet. Så att man kan berätta att man varit där och där och där, åkt offpist där och tagit helikoptern dit! De som då inte åker skidor i Lech ”hänger” på Strolz Mode- und Sporthaus. Ni kommer ihåg de gamla fina 60-talspjäxorna Strolz... samma gäng. Mode- och Sporthuset är som ett mini-Harrods utslängt i alperna. Snackade med en man som höll på att prova ett par Prada-slacks á 1500€. Han behövde något ”comfortable to slip in to” efter skidåkningen. Hittade nåra sköna handgjorda skidor från Schweiz, 5000€. Med bindningar då förstås. Äter en ok Cordon Bleu på en joddlarrestaurang. Får höra att passet mellan St. Christoff och Alpe Rauz är igensnöat... Detta innebär att vi får ta en buss till Langem och vidare med tåg eller buss via Arlbergtunneln tillbax till St. Anton. Men allt funkar perfekt, de är ju vana vid snöfall här nere... inte som i Göteborg när det blir kaos och inget funkar när det kommit 2 cm snö! Nästa dag blir det skidåkning igen och strålande sol. Lunch på Ulmer Hütte – Gulaschsoppa och öl... vad annars? Härligt... vi åker nästa år igen! Fast inte till Anton eller?

Pizzaparty

Granne M med några av barnen kom över på pizzaparty... M hade kavlat ut ett gäng ”minipizzor”, var och en fyllde sin egen pizza. Det fanns; stark salami och svag... peperonata, slajsad rödlök, jalopeñas, oliver, tonfisk, mozzarella, parmesan, ”vanlig smält ost, rucola... Hemmagjordkålsallad är ett måste! Kul att se de olika kreationerna! Någon med nästan ingen ost alls, någon med mycket av alla ostsorter... Någon med mycket fyllning i mitten av pizzan och nån med lite, lite fyllning här och där på pizzan! Men en stor ”pizzaugn” hade inte gjort ont. Massor med rött, förutom till M som bara? dricker vitt... Vi avslutade med Xantéspetsad päronmilkshake... Inget öga var torrt!

Bouillabaisse

Äntligen fick vi hit E+B på middag. Roligt att ha er här! Vi börjar med 3 pintox... asiatiskt kycklingspett på citrongräs med sweetchilisoya, ljummen sallad på chorizo, tomat och melon, minipizzor med tonfisk och rödlök. Bubbel. Till huvudrätt blir det bouillabaisse. Marulk, lax och räkor. Fänkål, vitlök, apelsin, vin Pernod, tomat och förstås... buljongpulver från Schweiziska kockskolan, men inte saffran! Rouille utan saffran fast med chili... M hade bakat rågsuris och vispat upp lite tryffelsmör. Till dessert blev det; sabayonegratinerade bär och en blodapelsinsorbet med vodka. Espresso med cognac... En skön kväll helt enkelt, tack!

Amorgos

Ön är väl framförallt känd som inspelningsplats av Le Grand Bleu (Det stora blå), Luc Bessons film från 1988 som är lätt baserad på fridykarna Jacques Mayols och Enzo Maiorcas liv och rivalitet. En större ö med höga berg, det högsta nästa 900 meter. Här är hyrbil nästan ett måste. Finns mycket att se, bl.a; det vita klostret på bergsklippan, vraket efter skeppet Olympia, badplatsen Agia Anna som är känt för sitt fantastiskt blåa och klara vatten, det ligger nedanför det berömda klostret. Här spelades en del ”vatten-scener” från filmen in... Här träffade vi en skön grek som antagligen hette Yannis... Han kom fram och sade – Tjena! Det visade sig att han jobbat som kock i Jönköping i 3 år men nu återvänt hem till Amorgos. Han gled ned för berget iklädd nån blandning av Bikerboots och Bergsjödojjer, militärbrallor och t-shirt. Slängde sig i vattnet, naken, och simmade iväg och snorklade i en timme typ... Träffade en annan sköning när vi varit nere på södra spetsen av ön och tittat på vraket. På tillbakavägen stannade vi på en skön Taverna och käkade lunch. Här drack vi det nyligen återutgivna ölet Fix, riktigt gott faktiskt! När vi sitter där och äter ser vi plötsligt en liten kille hoppa in i en skruttig bil och drog iväg för att strax komma tillbax och köra framochtillbaka utanför stället... Vi tittade på Restaurangägaren... – Is’nt he a bit too young? – He is 11... svarade han – but he has been driving since he was 5 or 6 so he’s pretty good at it! Riktiga outlaws med andra ord. En del bra restauranger men man tröttnar ganska snabbt på det grekiska käket... åtminstone jag. Vi hittade dock en liten favvo. Längst ut i hamnen i Katapola där vi bodde låg det ett litet ställe som hette Erato. Stället drivs av Andrea och hans fru (tror jag) som är ifrån Italien. Frugan fixar maten, menyn består av pasta och pizza – jättegott. Pizza al Tonno var en favorit! De hade förstås oxå italiensk vin... yes, äntligen lite riktigt vin... grekernas egna är väl sådär! Spelade bra musik... Andrea hade nåra sköna halvantika BMW-motorcyklar med sidovagn som stod utanför... (P.S. Jacques gamla simfötter, ett par ljusblåa av märket Scuba låg förstås kvar i klippskrevan där han lade dem 1965, dock något söndervittrade...)

Pättsa

Lördag... spinning på morgonen – mycket schlager å sån skit... hårdrocks-spinning hade varit nått! Resten av dagen ägnas åt trädgårdsarbete; sätta upp studsmatta, klippa träd, klippa häck, kratta löv... Till middag blir det ”hemmapizza”, M har satt deg... vi bakar paprikor... På Favignana fick vi i somras fantastiskt god pizza med tonfisk, försöker svänga ihop nått liknande... Tonfisk, olja, hackad chili, färsk oregano, citron, rosmarin, salt och peppar. Övriga ingredienser: mozzarella, chorizo, oliver, basilika, tunnslicead lök, vitlöksolja, bakad paprika och tomat. Parmesan oxå... alla får bygga sin egen pizza... Blev riktigt bra... nästan lika gott som på Favignana. Kom ihåg att boka spinningtid till nästa lördag oxå... wow!