skip to main |
skip to sidebar
I april 1971 hyrde Keith Richards Villa Nellcôte i Villefranche-sur-Mer utanför Nice i Frankrike. Han och Mick Jagger hade ”flytt” England eftersom de inte hade samma uppfattning som the Taxman hur mycket skatt de skulle betala... I början av sommaren samma år började de spela in vad som skulle bli Exile On Main Street i källare på Villa Nellcôtte med hjälp av the Rolling Stones Mobile studio. Lär ha varit rätt stökigt, Richards heroinmissbruk hade tagit fart och där fanns alltid hang-arounds och gäster bl.a. William S. Burroughs, Terry Southern och Gram Parsons. Den senare tvingades att lämna slotten när Mick tyckte att Parsons och Richards umgicks, spelade och pundade lite för mycket ihop. Många sköna bilder finns från ”livet på slottet”. Nånstans det ultimata långfingret mot överklassen när arbetargrabbarna i Stones svinar och spelar musik i ett vackert slott på Rivieran. Fina bilder av Dominique Tarlé
Tidigare hade slottet bl.a. fungerat som Gestapo-högkvarter under början av 40-talet. Idag ägs det av en ryss som köpte det för 100 miljoner € 2005.
Lyckades sno ett glas därifrån... som senare glömdes på ett hotellrum! Många Bellinis blev det den kvällen...
Lyssna på programmet här!
Det har blivit något av en tradition att när man är i Skagen ta sig över till Gl. Skagen, eller Højen som the locals tydligen säger, och sen-luncha på Brasseriet på Ruths Hotel. Traditionen innebär oxå att man skall ätas deras rørda oxetartar... Vissa tar konfiterad anka – funkar oxå bra! Det är en speciell känsla att sitta i solen i deras ”Have” och ta en kall Tuborg eller ett glas bubbel... fortsätta med lite vin och den goda maten. På borden runt omkring sitter antagligen Danmarks finanselit, kanske tillochmed nån från danska kungahuset som sitter och suger på en Gammeldansk... många fina namn och vackra människor... och vi några halvstökiga medelklassare från Sverige som på nåt sätt lixom har annekterat Skagen över sommaren. Ahh, va faan, jag tar ett glas rött till, det är ju 0,5 i Danmark!
Checkar in på Hoxton Hotel kl. 9.00 – dagrum tänker ni! Nix... En trip till Londres för att kunna lägga örat mot asfalten, känna vibbar, få lite andlig spis och hitta prylar, se företeelser... andas storstad på nått sett! Valde att bo i Shoreditch/Hoxton/Brick Lane därför att det känns som det mest intressanta området (sedan nåra år...) i London – a very vibrant area! Enda nackdelen är möjligtvis 20£s taxiresor in till City och West End. Fantastiskt område för skön shopping, mycket kafféer barer och krogar. Spaning i butiker är att alla har sin egen doft (eller andras!), doftljus eller rökelse. Även kläderna doftar – ett sätt att stärka sitt brand... När man handlat slås varorna in i bruna papper och stoppas i bruna papperskassar som är egenhändigt stämplade med butikens logotyp eller bara namnet typograferat... Enkelt, snyggt! Interiörerna är slitna (medvetet eller bara gammalt...), mycket trä, betong, stål (rostigt), mässing. Här är det spännande. Längre ned på Brick Lane, söder om Hanbury St. ligger Banglatown med fullt av restauranger med Bangladeshisk mat. (Heter det så?) Käkade en bra middag för 47£ (2 pers. en fl. vin, 2 stora öl och massor av mat). Åt en riktigt bra lunch på Franzè & Evans. I området ligger oxå några av ”världens bästa” reklambyråer/kommunikationsbyråer; Mother London och Wieden+Kennedy LDN. Tror att St. Lukes, som var het för nåra år sedan, oxå ligger i närheten. De stora varuhuset känns lite mossiga, möjligtvis Harrods matavdelning... där kan man ju förströ sig ett tag. Harvey Nichs har tappat totalt tycker jag. Var ändå tvungen att dra ned till herravd. i källaren. Kul för där sprang rakt in i Ringo Starr, typ! En lite tunn man helt i svart... med en snygg blondin vid sin sidan. Sicken Lassie! Annars är det ju alltid kul att gå på restaurang i London; bra italienskt, bra indiskt, bra asiatiskt, bra franskt och bra engelskt... En tydlig hype är alla burgerjoints som växer upp som svampar ur jorden... Vi har ju oxå fått vår beskärda del, Sverige menar jag då... Snart dyker det även upp i Götet! Om sanningen skall fram så har det väl alltid funnits krogar med snyggburgare... vissa inte så snygga! Typiskt för dessa ”nya” burgarhak är att krogarna maler sitt kött själva med den rätta mixen av styckningsdetaljer. För att få rätt smak och fetthalt. Fetthalten skall gärna vara 20%. Bröden skall oxå vara av brioche-typ alltså blanka på toppen. Standardtillbehör och fries. Detta bör serveras spartanskt utan bestick, gärna utan smörpapper runt burgaren oxå. Gärna öl i burk... MeatLiquor är ett sådant ställe, bland det mest rätta att gå till. Kö ut på gatan under luncher och kvällar. Ett annat och lite flådigare är Burger & Lobster. En del dyrare oxå... Butiker man måste besöka är förstås Dover Street Market – Rei Kawakubos ”gottekiosk” på just Dover Street. En orgie i fräna kläder, smycken, glajjor, prylar, parfym, smink, skor, accessoarer både från Commes des Garçons och andra designers som Rei gillar... Hittade ett gäng sköna, helt handgjorda pjuck (lite skeva så där...) gjorda av nån japansk skulptör/skomakare. Pris: från 2.700£ till typ 3.500£... En annan butik är Rick Owens butik på South Audley St. Fruktansvärt snygg butik... mycket betong och kläder som är mer som konstverk... en del coola t-shirts och munkjackor... Hittade en snygg tunn bombarjacka i ”Rick Owens beige” för 12 lök... Om man inte får sina varor i bruna papperspåsar – oftast om man handlat dyrt eller större prylar – så får man dem i en organisk canvaspåse a la hipster. Bowieutställningen på V&A kan varmt rekommenderas. Hans scenkläder, prylar, handskrivna texter (han har skitful handstil...), mycket film- och tv-snuttar. Konserter projjade på stora väggar. Blev så inspirerad att jag var tvungen att åka ned till Heddon Street 23 – där Ziggy Stardust-omslaget plåtades – K. West ni vet... och föreviga mig själv på platsen. (M fick smyga in på Momos uteservering för att kunna knäppa bilden.) Annars mycket doft, organic, nose to tail, skin care, hair care, fixedgear-cyklar (framförallt i Shoreditch), sustainability, coola människor, fula människor, sköna taxichaffisar som kan allt, och jag menar allt! Bland annat lärde vi oss att det inte är moms på motorcykelhjälmar och arbetskängor med stålhätta. Därför att det är saker som det är lag på att man måste ha vi vissa tillfällen. Vi drack mycket Pimm’s och flög INTE Ryan Air!
Lite skönt casual i sommar! Satsa på Seersucker och varför inte en hel outfit... Kavaj, väst och byxa/shorts... inklusive frän hatt – semesterhatt / gubbhatt / gräsklipparhatt / golfhatt/ seglarhatt – kär hatt har många namn. Funkar utmärkt på cocktailpartyt /poolpartyt / strandpartyt... Lite för solbränd, salongs på Pimms – du äger! Denna outfit är från Engineered Garments. (bäckobölja rules!)
Ur Brideshead Revisited (En förlorad värld) från 1981. Kanske den bästa tv-serien ever!
Får äntligen följa med min vän, Kamrat A på klubb – herrklubb! Har väntat länge på en inblick in i denna – lite hemliga värld. Spännande... Känns lite som att befinna sig ihop med Sebastian Flyte och Charles Ryder i En förlorad värld (Brideshead Revisited). Vi börjar med lite bubbel! Middagen intages på våning två i en Chambre Séparée. Till förrätt serveras Löjrom på klassiskt vis – bubbel till detta. Huvudrätten blir; Piggvarsfilé med hummersås, potatiskrockett och bakade grönsaker. Fortsätter med bubbel. Till dessert serveras hemgjord Vaniljglass med bär... ett trevligt dessertvin därtill. Efter denna utsökta middag får vi en liten rundvandring i lokaliteterna; biblioteket, biljardrummet, jaktrummet, vinkällaren och matsalen... På toaletten står en flaska Lagerfeld vilket skvallrar om svunnen tid. Vi befinner oss verkligen i en burgen miljö – roligt att få komma på besök. Kungens ande svävar lixom i lokalen... Tack! Taxi till förorten...
