Som hundägare, eller rättare sagt medberoende av hund, inträffar då och då de där små sakerna som just då när de inträffar kännas stora och viktiga. För ett tag sedan inträffade en sådan liten sak… Under min morgonpromenad med Ace – Boarder Collien som min fru och son bestämt skall bo och leva med oss – så hände det. Han bajsade i koppel! Innan dess har han bara bajsat när han sprungit lös. I naturen eller på tomten. Men nu hade det skett i kopplat tillstånd. En milstolpe liksom. När jag sedan satt i bilen på väg till jobbet ringde min världsvana vän. En lite småstolt känsla hade smugit sig in under mitt skinn och jag kände ett behov av att berätta vad som hänt. – Vet du vad som hände idag? Ace bajsade i koppel för första gången. Först blev det tyst i luren sedan replikerade min världsvana vän snabbt: – Har varit på en klubb i Holland där jag fick göra det… dyrt som fan var det! Ridå.(...what is that funlky smell, and that brown thing coming out of that dog's tail?)
I København ligger en av mina favvobarer – Andy’s Bar. Alltid öppet sent, till 05.00 typ eller 06.00... En skön blandning av alkisar, börs-vd:ar, musiker, konstnärer och mediafölk... Gasolin’s tredje lp-omslag på väggen. Alltså målningen som de sedan använde som omslagsbild. Beställ inte Hof – det gör bara svenskar... Ta en Classic istället! Jukebox... Bra! Längtar dit nu!!!
Will Ferrell och Funny Or Die har fått full kreativ frihet från Dodge och Wieden & Kennedy att skapa filmerna för Dodge Durango 2014. Tydligen har de gjort, nästan, 70 filmer varav 9 st finns att se hittills... Ferrell har skapat figuren Ron Burgundy – nyhetsankare från 70-talet – som promotar Dodge Durango.Riktigt kul!
Vi är inte bara för innegänget... Alltid lika kompromisslös och distinkt i sin kommunikation. Hell Yeah! (Ähh kolla i stället på denna video med The Red Devils Goin’ To The Church... Såg dem på Magget för många år sedan, en av de bästa spelningar jag sett... endast slagen av nåt Johnny Thunders-gig...) ...Inte bara för innegänget, ja det är jävligt bra asså!Tur att man inte är med där längre!
Burkmat har vi väl alla en relation till... Chris Godfrey tog konservburksmat ett steg till och skapade en 12-rätters meny – på burk! Här är menyn: 1. A selection of local cheeses with sourdough bread
2. Pickled Kobe beef with charred strawberry
3. Ricotta ravioli with a soft egg yolk
4. Shitake mushroom topped with filled peppers
5. Halibut poached in truffle butter in a coconut crepe
6. Risotto foraged ramps, prosciutto and fresh parmesan
7. French onion soup with fresh thyme and gruyere cheese
8. Roast pork belly and celeriac root puree
9. Palate cleanser, pear ginger juice
10. Rib eye steak with grilled mustard greens
11. Crack pie with milk ice cream on a vanilla tuile
12. French canele with a malt barley and hazelnut latte
Fick ta snabblunch häromdagen – gående lunch. Double Cheese – i mitt tycke KöttClownens bästa burgare. Bra med näringsinfo på omslagspappret, så vet man hur mycket, av olika saker, vad man får i sig av denna, ska man kalla den, mellanburgare... Man blir ju inte direkt mätt! Men man får i sig nästan halva sitt dagsbehov av salt... på tal om saltdebatten... Känns ju sådär! 11% av dagsbehovet av kolhydrater – vet ej om det är ok!
Tom Petty, 1979 (lp-omslag från Damn the Torpedos, som bla. innehåller fantastiska Louisiana Rain och Refugee...). Håkan Hellström, 2013 (omslag fr. Gaffa). Inspiration eller plagiat?).(Richenbacker rules...)
Vi käkar brunch på Joe Farellis – halv-ok ”bakisställe” på Avenyyyn. Ett ställe som jag aldrig skulle gå och käka kvällstid men ok som helglunchhak. Maten blir aldrig riktigt bra... Men ej heller jättekasst... Jag, och M, väljer en Philly Cheese and Steak Sandwich... en rätt som inte känns riktigt färdigtänkt. Bitar av biff i en mörk stark sås tillsammans med fräst paprika lagd i ett ”korvbrödsliknande” bröd med lite smält ost på. Till detta serverades criss-cross-potatis... Inte äckligt men lite underligt lixom... Ett glas rött piggade dock upp. Är man på Joe Farellis – med sitt lite daterade ”Stylt-storytelling-koncept” – så måste man alltid besöka herrtoaletten, med skönt ljudspår från ”maffia-filmer i högtalarna”. Vet inte om det är från fler filmer eller bara från Donnie Brasco? Men dialogen i DB är ju helt suverän... Pissoaren erbjuder oxå bilden på Mussolini i lagom pisshöjd. Här kan man försöka att träffa hans mun, näsa eller ögon t.ex. Jag valde näsan. Mussolinipissoaren är omtalad, då man vid något större idrottssammanhang i Göteborg fegade ur och valde att täcka över eller ta bort bilden på Benito för att inte någon ”hög representant” från Italien som råkade vingla in på herrarnas skulle känna sig kränkt när han såg hur vi behandlade deras fina gamla fascist i Sverige...
Min f.d. kollega Mark Isitt skrev en skön artikel om Avenyn i gårdagens GP. Denna ”bôsgata” som tappat nästan allt... Är själv nästan aldrig på Avenyn, de enda tillfällena är när jag besöker min bank, tar en frukost på Jungans eller går till Park Baren (Café Aveny?). Annat var det förr när man började att hänga i stan – tidigt 80-tal typ... Då var det ju bara Avenyn som gällde! Känns lite töntigt med ”personas” som arkitektbyrån tagit fram för att beskriva de olika framtidsvisionerna... (Dandy, Fenix & Robyn... vaa! Vilka ”personas” skulle man hellre ha sett?) Känns så typiskt Göteborg att tänka ”småskaligt”, att inte göra en Internationell tävling – precis som med Gothia Cup, världens största lag-tävling? där man kan tänka sig att ha Triple N Touch på invigningen men ingen ens tänker Madonna... Avenyn idag saknar finess, bara de stora ointressanta affärkedjorna finns där, i stort sett inget av intresse. Wallenstams vision är väl bara att de skall tjäna så mycket pengar som möjligt... Ingen själ bara jävligt lagom. De där känslan som kan infinna sig när man promenerar i en svensk småstad, Katrineholm t.ex., den infinner sig när man går på Avenyn tycker jag. På vissa delar av Kungsgatan oxå... I artikeln skriver Mark att kommunen hävdar att Whites förslag var ”ekonomiskt mest fördelaktiga med hänsyn till kvalitet”. Klassiskt upphandlingsmaér alltså; vi tar det billigaste! Inte det bästa eller det som gagnar medborgarna bäst så de kan trivas och utvecklas... Nää! det billigaste sa jag! Vi är väl värda mer än det billigaste! Om Göteborg skall utvecklas till en stad med internationell prägel så är det inte det billigaste som gäller gubbar! (Har lånat J.Walderstens fina illustration från GP, hoppas det är ok!) (Inget är som du, åhh Göteborg...)
Och kör i diket... När jag var liten brukade man säga att eget beröm luktar illa... Typiskt svenskt kan tyckas! Vi kanske skulle ha lite mer amerikanskt i oss... I’m the greatest... We are the best... I Försvarsmaktens senaste kampanj (som har diskuterats en del det senaste...) slår de sig själva för bröstet och talar om hur duktiga de är och hur viktigt det som de sysslar med är genom att dissa vad andra gör... Man sätter sig på lite för höga hästar kan jag tycka! Vi har diskuterat detta mycket bland kollegor... Det finns ju en viss humor och igenkänning till en början i filmerna. Sedan smätter piskan till och talar om att det är helt oviktiga saken som ”du” gör... medans Försvarsmakten minsann gör väldigt viktiga saker... Hade känts lite ödmjukare om de istället berättade vad de verkligen gör istället för att dissa vad skattebetalarna gör – de som finansierar hela kampanjen och försvarets existens!
Vilket ointressant liv man lever egentligen... ”nära dö av nya skräckdieten”, ”skriksex på rummet”, ”...sunkchock”, ”otrogen med 2 strippor”... fredagsmys, på spåret, somna i soffan” och morgonspinning – inte riktigt samma intensitet eller?
Alldeles snart kommer det inte att funka att köpa t.ex sms-biljetter via sin telefon. Varför detta då? Ett gäng teleoperatörer har gått samman och dragit i gång en greedy-affärsidé... ”– Faan här måste vi kunna kräma ut lite mer pengar ur våra kunder och komma dem ännu lite närmare in under skinnet...” Man erbjuder alltså ingen bättre lösning, förstår inte riktigt! Det funkar väl alldeles ypperligt med sms-biljetter till lokaltrafik eller att sms:a bidrag vid olika galor eller till olika hjälporganisationer som detr är nu! Ända anledningen för dessa pengakåta teleoperatörer är att hitta ytterligare ett sätt att komma åt våra pengar och ”komma in” i våra telefoner... Västtrafik och SL verkar ju ha varit riktigt flata i denna förhandling – om det ens har varit någon förhandling. Jag kommer att försöka att bojktta wy wallet... sicket löjligt namn sen då! Antar att man från början ville kalla det för My Wallet men så gick inte det... då kom nått ljushuvud på: ”vi kan väl bara vända på m:et så blir det w istället... ser snyggare ut med 2 st w...” Bojkott!Upp till kamp!
Update:
Det känns ändå rimligt att det är lättare att få SMS-lån än SMS-biljett. Verkligen.— Anna Ajodan (@AnnaAjodan) 1 februari 2013
Såg första avsnittet av Fjällbackamorden härom dagen. Hade verkligen hoppats på att inte behöva säga vad var det jag sa! Inför premiären har man sagt att detta är en av SVTs största satsningar ever... Wow tänker jag... bra manus, bra regi, bra casting, bra skådespeleri, bra miljöskildring av Fjällbacka/västkusten? Kanske nått i stil med Upp till kamp! Noope... Bara röv alltihop! Så jävla dåligt. Tre Vänner, som producerat skiten, är ju ett kompetent produktionsbolag men med ett manus som som känns skrivet av en åttondeklassare blir det förstås svårt... Så mycket luckor i story, repliker... Inte ens några sköna bilder över Fjällbacka. Båten som Per Morbergs karaktär har liggande i hamnen ligger vid nån egen brygga nånstans i Grebbestadstrakten? Varför filmar man inte det i Fjällbackas hamn? Svarta polisbilar? Riktigt kasst! Pinsamt att SVT sänder denna smörja! Fjälbackamorden påminner lite om TV4:s katastrofserie Destination Nordsjön från 1990.
Den årliga julfesten med... Alltså Ms jobb! Start på Tempel med bubbelprovning, Jessika f.d. 1252 guidar oss igenom 3 olika sorters bubbel; en Prosecco och 2 Champagne. Kul och intressant. Taxibilar till kvällens matintag – Sjöbaren på Lorensbergsgatan (Göteborgs mesta bakgata... trots många restauranger...). Mer bubbel där, Cava denna gång... Vi blir visade till loftet el. ”gräddhyllan” där vårt bord står dukat. Det kommer att serveras en förbeställd meny och först ut är en liten ”ammis”; Gubbröra på kavring – är inget sucker för gubbröra om det inte är J:s förstås(den innehåller lax, räkor och löjrom). Ammisen är helt ok och vinet serveras... Det skall ju lekas lite men det blir dax för föris; Skaldjurstallrik! Lite räkor några gratinerade småkräftor, ett gäng musslor. Lite bröd en citronaioli och rätt mycket rödlök serveras till? Räkorna är väldigt små och väldigt mjuka – de har säkert varit färska nån gång men det var nog ett tag sedan... Spröten verkar dock inte vara brutna så de har antagligen inte varit frusna... De gratinerade minikräftorna – ja de är verkligen små – har säkert varit frusna. Ingen spänst i köttet what so ever... det blir bara mjöligt i munnen... Musslorna smakade jag inte på... hade inte musselmood helt enkelt! En rejäl hög med rödlök på tallriken känns helt malplacé. Mer vin och mer lek... Vår servitris är superbra, fyller på vin och vatten hela tiden och vill att vi skall trivas... Kvällens huvudrätt dyker upp... Hälleflundra med potatis- och rotfruktsbakelse, beurre blanc, riven pepparrot och räkor...Ja! bakelsen är helt ok så även smörsåsen men tyvärr är Hälleflundran snudd på oätlig... typ skämd! Av oss 12 så tror jag att 8 st. väljer att inte äta upp fisken... Snudd på skandal kan man tycka, att slarva så med råvarorna. Fisken var helt enkelt för gammal... Hälleflundra är annars en favoritfisk dock inte helt PK kanske... Dekorationen av små burkräkor känns ju inte helt ok heller. Desserten blir öhh... vet inte riktigt vad det var... Kaffe och gammal Rom. Nåra flarror rött. Innan promenda till Trädgårn och Yaki. Tar med en av de röda som färdkost tillsammans med en kopp att dricka ur. Får lite trubbel med den visuella perceptionen och gör en skön vurpa... Kaffemuggen krossas men vinaren klarar sig oskadd. Mer bubbel på nattklubben och sen hemgång. Vi stannar förstås vid 7:ans för lite nattkäk – mest för sakens skull. Det har varit en fantastiskt trevlig kväll trots Sjöbarens dikeskörning vad gäller råvaror... För övrigt var det suverän service och trevlig personal...
