skip to main |
skip to sidebar
Findus gör en mega-”förlåt mig-kampanj” med film, helsidor, resor med rundvandring i fabrikerna (dessa är förövrigt redan fulltecknade...) – allt för att visa hur noga de är i produktionen. Total transparens... Känns seriöst och väcker sympati. Inte en enda gång nämns eller skrivs ordet hästkött! Snyggt!
Min f.d. kollega Mark Isitt skrev en skön artikel om Avenyn i gårdagens GP. Denna ”bôsgata” som tappat nästan allt... Är själv nästan aldrig på Avenyn, de enda tillfällena är när jag besöker min bank, tar en frukost på Jungans eller går till Park Baren (Café Aveny?). Annat var det förr när man började att hänga i stan – tidigt 80-tal typ... Då var det ju bara Avenyn som gällde! Känns lite töntigt med ”personas” som arkitektbyrån tagit fram för att beskriva de olika framtidsvisionerna... (Dandy, Fenix & Robyn... vaa! Vilka ”personas” skulle man hellre ha sett?) Känns så typiskt Göteborg att tänka ”småskaligt”, att inte göra en Internationell tävling – precis som med Gothia Cup, världens största lag-tävling? där man kan tänka sig att ha Triple N Touch på invigningen men ingen ens tänker Madonna... Avenyn idag saknar finess, bara de stora ointressanta affärkedjorna finns där, i stort sett inget av intresse. Wallenstams vision är väl bara att de skall tjäna så mycket pengar som möjligt... Ingen själ bara jävligt lagom. De där känslan som kan infinna sig när man promenerar i en svensk småstad, Katrineholm t.ex., den infinner sig när man går på Avenyn tycker jag. På vissa delar av Kungsgatan oxå... I artikeln skriver Mark att kommunen hävdar att Whites förslag var ”ekonomiskt mest fördelaktiga med hänsyn till kvalitet”. Klassiskt upphandlingsmaér alltså; vi tar det billigaste! Inte det bästa eller det som gagnar medborgarna bäst så de kan trivas och utvecklas... Nää! det billigaste sa jag! Vi är väl värda mer än det billigaste! Om Göteborg skall utvecklas till en stad med internationell prägel så är det inte det billigaste som gäller gubbar! (Har lånat J.Walderstens fina illustration från GP, hoppas det är ok!) (Inget är som du, åhh Göteborg...)
Marulk stekt i ankfett med holladaise, lättfrästa legymer och potatis. Enkelt och gott... En Pinot Noir funkade bra till! (passar bra med lite Thelonius Monk här!)
Blev först lite glad när jag hämtade lördagens GP i brevlådan – skönt befriande när politiker och makthavare faktiskt kan erkänna att de gjort fel... Här handlade det om den aktuella ”Spårvagnsaffären”. Men när jag tog bort ”peel-off-annonsen” så insåg jag att så var det inte alls... ”Vi ångrar oss inte”, vi har inte gjort fel... bla, bla blaa... Allt är som vanligt med andra ord! Kommer ihåg ett skönt inslag i VästNytt för flera år sedan, man hade precis lagt om spåren vid Brunnsparken och upptäckt att i svängen; Norra Hamngatan/Östra Hamngatan så kunde spårvagnarna inte mötas... någon hade räknat fel... När ansvarig får frågan om hur detta kunde hända så tittar han in i kameran och säger ”Det är inte meningen att spårvagnarna skall kunna mötas i kurvan...” Man tappar nästan fattningen när man hör ett sådant uttalande. Tänker på ett citat av Roy Andersson ”De som styr och ställer är jävligt obildade i förhållande till sin position”...
En ny ”stjärna” på Göteborgs restauranghimmel... Super Rullband el. Super Rull Band vilket som passar lixom! Stora, långa och dubbla rullband med asiatiskt-crossfood typ. Kalla rätter, förrätter och desserter på rullband. Varmrätter beställs på en liten lapp som lämnas till personalen. Ris div. såser och miso tas från buffé... Helt ok faktiskt! 4 tallrikar: 65 spänn. Bra pris i dessa dyrlunchtider. Kollega A åt 5 tallrikar och blev rejält mätt (80:-). Förutom fult namn och en riktigt anskrämlig logga/skylt så var det helt ok... Kommer att gå dit igen... Alltid lite barnsligt roligt att plocka smårätter från ett rullande band. Konstigt men sant...
Frityrdax – Ms friterade cornflakes-nuggets, pompe, lökringar. En caesarinspirerad sallad. Några dippsåser; sweet-chili och Rhode Island...
Vernissage på Park med C+E. Bubbel och bilder... Medelklasskonst typ! Vi drog vidare till Bon. Vi väntar på bord och hinner få i oss 2 vinare... Äter Lammlägg och Brüleé... God mat, mycket vin och sköna snack med goda vänner... Hemma innan midnatt...
En helt ny upplevelse... Åt lunch med mamma på Bee Bar och blev serverad något de kallade för ”Köpenhamnare”... alltså en kryddad färsbiff. Har aldrig hört talas om Köpenhamnare i matsammanhang tidigare, inte Google heller. Inget jättemärkvärdigt kanske... Parisare eller Parisarsmörgås känner man ju till... var väl nån blandning av Biff Lindström och Parisersmörgås tror jag. Helt ok! Lite liten portion med tanke på priset kanske... men det ingår ju en rejäl sallads buffé. 104 spänn – mamma bjöd! Annars är väl Köpenhamnare något som alla ni golfare där ute känner till...
Varierad kost denna vecka... Skomakarlåda och Kikärtsbiffar (falafel), dessutom utegrillad kyckling (på weberburk), cous-coussallad och Lab Mo. Intresseklubben kanske gör en anteckning! Men det var gott iaf...
