skip to main |
skip to sidebar
– Det är söndag morgon, klockan är typ kvart över åtta… Har sovit, högst 2 timmar, på en sunkig soffa som luktar rök, fylla och fest längst in på Ewing Club. Har precis smugit ned för trappan, via bakdörren, ned till Bazar Alliance för att sno frukost… Frukt och Fanta… Det är 1982, solen skiner redan. I solens strålar, som tränger in genom fönstret, ser jag dammet som yr i den mörka lokalen. Det har varit razzia under natten, 2 gånger var polisen här. Turligt nog upptäcktes inte de ”spajkade” cola-flaskorna… 25 cl Coca-Cola-flaskor som töms på en skvätt och fylls på med 5–7 cl hb. In i kapsyleringsmaskinen – som ny! Fast med lite vuxnare smak… Stereo (han kallades faktiskt så, kommer inte ihåg hans riktiga namn...) går fram till ljudanläggningen, som hänger i vajrar ifrån taket, och sätter på Ride like the Wind med Cristopher Cross… Hasse är där, Stefan, Patrik, Bda, M, jag och några till… Känsla i detta ögonblick är total… Vi är starka, vi kommer aldrig att dö! I’m on the run, No time for sleep, I’ve got to ride, Ride like the wind, To be free again…
... i Hunter S. Thompsons liv, allt enligt E. Jean Carrols biografi, HUNTER: The Strange and Savage Life of Hunter S. Thompson. (R.I.P. Hunter... men nånstans kan man förstå att han valde pickadollen till slut...) (Tack för tipset Patrik!)
3:00 p.m. rise
3:05 Chivas Regal with the morning papers, Dunhills
3:45 cocaine
3:50 another glass of Chivas, Dunhill
4:05 first cup of coffee, Dunhill
4:15 cocaine
4:16 orange juice, Dunhill
4:30 cocaine
4:54 cocaine
5:05 cocaine
5:11 coffee, Dunhills
5:30 more ice in the Chivas
5:45 cocaine, etc., etc.
6:00 grass to take the edge off the day
7:05 Woody Creek Tavern for lunch-Heineken, two
margaritas, coleslaw, a taco salad, a double order of fried onion
rings, carrot cake, ice cream, a bean fritter, Dunhills, another
Heineken, cocaine, and for the ride home, a snow cone (a glass of
shredded ice over which is poured three or four jiggers of Chivas)
9:00 starts snorting cocaine seriously
10:00 drops acid
11:00 Chartreuse, cocaine, grass
11:30 cocaine, etc, etc.
12:00 midnight, Hunter S. Thompson is ready to write
12:05-6:00 a.m. Chartreuse, cocaine, grass, Chivas,
coffee, Heineken, clove cigarettes, grapefruit, Dunhills, orange juice,
gin, continuous pornographic movies.
6:00 the hot tub-champagne, Dove Bars, fettuccine Alfredo
8:00 Halcyon
8:20 sleep
Något av det enklaste man kan göra är löksoppa. Om man gratinerar den så blir det lite roligare och matigare. Jag utgår ifrån hur Pappa brukade göra gratinerad löksoppa på 70-talet – han i sin tur utgick i från Carl Butlers recept. Halvera och skala rejält med gul-lök. Fräs på medelhög värme ihop med lite hackad vitlök tills det får lite färg. Pudra över lite vetemjöl och rör runt... Svartpeppar, timjan och oregano. Häll på vitt vin och buljong. Snåla inte med vinet... Låt sjuda i 30–45 min. Smaka av med salt och peppar. Häll över soppan i portionsskålar – detta är väl enda gången det känns vettigt att använda de där vita Pillivuyt-skålarna med små horn på... Riv, gärna dagsgammalt, surdegsbröd och lägg på (vissa tycker att man skall trycka ned en större brödskiva men jag gillar bättre om det är mindre brödbitar...), strö sedan över riven gruyère, dra nåt varv med pepparkvarnen. Gratinera i ugn tills osten smält och blivit lite bränd på sina ställen. Servera. (Caution hot filling! som det står på McDs äpplepaj)
Full fart på byggnationen av en tredje hotellkropp på Gothia. Upper House skall det tydligen heta... Om det bara är den tredje delen eller hela hotellet som skall heta så vet jag inte... Hoppas att de bygger en Open Air Bar på taket... För mig är det ofattbart att detta inte gjorts på de två tidigare byggnaderna! (...Och allt är som vanligt hos dom ensamma!)
Vi käkar brunch på Joe Farellis – halv-ok ”bakisställe” på Avenyyyn. Ett ställe som jag aldrig skulle gå och käka kvällstid men ok som helglunchhak. Maten blir aldrig riktigt bra... Men ej heller jättekasst... Jag, och M, väljer en Philly Cheese and Steak Sandwich... en rätt som inte känns riktigt färdigtänkt. Bitar av biff i en mörk stark sås tillsammans med fräst paprika lagd i ett ”korvbrödsliknande” bröd med lite smält ost på. Till detta serverades criss-cross-potatis... Inte äckligt men lite underligt lixom... Ett glas rött piggade dock upp. Är man på Joe Farellis – med sitt lite daterade ”Stylt-storytelling-koncept” – så måste man alltid besöka herrtoaletten, med skönt ljudspår från ”maffia-filmer i högtalarna”. Vet inte om det är från fler filmer eller bara från Donnie Brasco? Men dialogen i DB är ju helt suverän... Pissoaren erbjuder oxå bilden på Mussolini i lagom pisshöjd. Här kan man försöka att träffa hans mun, näsa eller ögon t.ex. Jag valde näsan. Mussolinipissoaren är omtalad, då man vid något större idrottssammanhang i Göteborg fegade ur och valde att täcka över eller ta bort bilden på Benito för att inte någon ”hög representant” från Italien som råkade vingla in på herrarnas skulle känna sig kränkt när han såg hur vi behandlade deras fina gamla fascist i Sverige...
Styrelsemöte med Compañeros på Bon. Viktiga saker avhandlades, goda viner drax... och lite mat på det! Tack alla!
Mina vänner på Österlen, som bl.a. driver Lulas Espressobar och Reverb Förlag, har startat dryckestillverkning – Glaesbolaget. Saknaden av riktigt goda drycker utan alkohol, coola nog att kunna drickas i en bar blev för stor... Med inspiration från USA tog man fram 4 smaker... 4 damer: Gloria (ingefära), Lorraine (citron), Mildred (mynta), och Virginia (ros). Snyggt förpackade i 25 cl glasflaska med skruvkork och skönt 40-talsdoftande etikett... Goda som de är eller ihop med någon lämplig sprit! Inget socker borgar för en vuxen smak. Gå in på deras sajt för att se var du kan köpa dem!
Läs hela Jonas Hassen Khemiris brev till Beatrice Ask här...
På söndagar vill M gärna käka husmanskost – helst svensk. Igår blev det husman men på italienskt manér... Ossobuco Milanese. Ossobuco betyder ungefär; ben med hål... Kalvlägg som långkokas ihop med hackade grönsaker vin och tomat... Blir riktigt bra... M gör ett potatismos med citron och parmesan. Gremolata på toppen... M tar gärna benen som är fulla av märg – gott fett och C vill ha de mest ”köttliknande bitarna”. Han har ännu ej drabbats av fäblessen för långkokt kött – tycker mest att det är slemmigt och trådigt... Han lär sig tids nog. Själv tycker jag att grönsakshacket (såsen om man vill...) är det som är godast. Perfekt fördelning alltså; en tar benen, en tar köttet – det som inte kokat sönder alltså och en tar grönsakerna. Demokrati! Kör re-run på The Wire, inne på slutet säsong 2 nu. Svinbra fortfarande!
