St. Anton 1982

M, J, A och jag hade fyllt en buss med vänner, klasskompisar och annat löst folk – för att åka ned till St Anton över sportlovet. En riktig ”busresa” blev det! Mycket skidåkning – alltid första kabinen upp i Vallugabahn. Ibland gick man direkt från Drop-In, hämtade skidorna och drog iväg... Skön skogsåkning i Nasserein, Schöngraben och på Rendl. Alla hade knutit fast långa plastband i bindningarna för att vi skulle hitta skidorna om vi vurpade i djupsnön... J brukade säga: – Jag åker först och ser om det släpper! På Rendl, N, P och U var oxå med, stannade vi framför ett 20 metersstup med en massa stenblock under. Alla stannar utan Herr U, han kom i full fart skulle stanna, tappade kontrollen och ramlade. Klarade sig precis, ena skidan utanför typ... scary! After work blev oftast på Krazy Kangahru och partyt på Drop-In. En kväll skulle vi gå på snyggresto. Det blev restaurangen på Alte Post. Vi hade varsin servitör, åt upp dekorationen på bordet och var ganska odrägliga... Inför Drop-In-kvällarna (alla kvällar) var det kajal-time; ögon och Adam Ant-streck på kinden – fränt! Laddade mycket med Duran Duran, Girls on Film och Planet Earth typ... Med på vår buss var en skum snubbe – Conny Clack. Han hade missat sin resa veckan innan och fick sista platsen på vår buss istället. Han uppförde sig konstigt, typisk loner... I St. Anton köpte han ett par nya pjäxor, säljaren sa till honom att han kunde gå runt lite i innerskorna för att töja dem och öka passformen – dagen efter möte vi honom på huvudgatan promenerandes i, ja! – innerskorna till pjäxorna! Vi träffade en kvinna som var journalist på Powder Magazine, vi avtalade att vi skulle åka med henne och hennes fotograf dagen efter... Hon trodde att vårt österrikiska luktsnus var coke... Vi hade en annan tjej som bodde på vårt rum ibland – Anna. Tror hon hade rymt hemifrån eller nåt... Hon hade rätt dåligt med pengar – I morgon skall jag leva på en apelsin! sade hon vid nåt tillfälle... oj oj oj... Tror att hon bodde hos N oxå? Det hände mycket skojigt på den resan. Träffade nåra av medresenärerna för ett tag sedan och alla var övertygade om att det var den roligaste alpresan ever! Nästa lördag åker jag dit igen – 30 år senare... (Look now look all around there's no sign of life...)