Göteborgs själ

Intog min morgonespresso på Centro (eller Hasses som jag envisas med att säga... bl.a. känt från tv och New York Times) och hamnade i en intressant diskussion med Hans (ägare? f.d. ägare till etablissemanget) och arkitekt Johan. Grunden till samtalet kan man säga, var min vän och f.d. kollega Mark Isitts krönika i GP om Göteborgs förlorade själ och den själsliga vanskötseln av Avenyn. Samtalet tog sin början i att varje storstad med själ måste ha ett antal krogar, kaféer, barer och klubbar som ”alltid” har funnits... När vi började att räkna slog de oss med förvåning att vi endast kom på en handfull; 7:ans Ölhall, Junggrens Café, Nef, Kometen, Jazzhuset och Gamle Port. Finns kanske fler men hos vissa som t.ex: Chez Amis är det bara namnet som levt vidare, dess själ har för länge sedan luckrats upp av billig öl. Okej, här står vi – 3 medelålders snubbar, dricker espresso och snackar, men det är inte nån ”det var bättre förr-tripp” vi är ute på... Det var inte bättre förr men det problematiska är att Sveriges andra stad inte har bevarat sin själ och det är tråkigt och ett tydligt fattigdomsbevis. Går vi till Stockholm så kan man säkert räkna upp 20+ ställen som funnits med länge i städernas krog- och underhållningsflora. Sedan kom vi in på trängselskatt och vägtullar men det får nog bli ett annat inlägg! p.s. glöm inte Sveriges äldsta Kinakrog – Kinesiska Muren! (senast jag var där var våren -91 med med M och Claes Uno efter skepparexamen...)  (Välkommen till Göran Johanssonland!)