Sjömansbiff

En gammal favorit som jag lagar allt för sällan... Har ett starkt minne till denna mat rätt; nån gång på sent 70-tal hade M+P hyrt en stuga i Trysil. Detta var i januari tror jag... Våra grannar hade hyrt grannstugan. På den tiden hade ”man” med sig mat för hela veckan. Mamma hade laga och frusit in. Maten transporterades i skidboxen ihop med skidor och pjäxor... Inga strömlinjeformade snygga boxar på den tiden – mer av typen optimistjolle... Iallafall, denna dag hade sjömansbiffen tinats upp och skulle inmundigas till middag. Det var även då en favoriträtt så jag såg fram emot dagens rätt. Eftersom det var kallt ute på nätterna, -38°, så gick jag ut till bilen för att ta in pjäxorna... Rätt skönt att ha varma pjäxor på morgonen. Plockar ur dem ur bagageutrymmet på Pappas senapsfärgade Ford Granada och återvände till stugan. Nånstans mellan bilen och stugan fastnade mina ögon på den där metallknappen som sitter i själva leden på pjäxan (så att pjäxan kan flexa framåt typ...), och utan att hinna tänka (förhoppningsvis!) så var tungan där på metallknappen. Betänk att pjäxan varit ute hela dagen och sedan legat i bagageutrymmet i några timmar – än så länge kanske ”bara” 25–26 minusgrader ute. Panik! Tungan satt fast... ryckte förstås loss pjäxan. Ja, ni fattar! Halva tungan – kändes det som iallafall – satt kvar på pjäxan, blodet sprutade... Och om en kvart skulle middagen vara klar med min favoriträtt Sjömansbiff. Blev inte så mycket varm mat den kvällen eller dagarna efter heller för den delen... Så kan det gå! För att citera Kurt Vonnegut.

Kött typ högrev el. innanlår, lök, potatis, öl, fond, salt peppar och timjan. Koka i gryta i ugn i ca 1,5 timmar... Klart, servera med bröd, saltgurka och ev. rödbetor. Man säger att namnet sjömansbiff kommer av att det är lätt att tillaga på havet – allt i en gryta och öl om man inte har färskvatten... Men sommartid är det väl ingen som vill äta gryta?